Incredible 4 - de otroliga fyra

Japp, tog bort halsmandlarna i måndags.
Det var ungefär den här smärtan jag hade förväntat mig. Fast hade inte trott att det skulle hålla i sig så här länge, det har gått nästan en vecka och idag är det först som jag lyckats få i mig fast föda. (iform utav 4 små kalla jävla fläskfilé bitar.) Annars har jag fått leva på twister hela veckan, undantag för igår då det blev några skedar kallt potatismos. Måste äta allting i kallt också eftersom att det blir en blödningsrisk med varm mat.
Dom var väldigt trevliga på karolinska huddinge iallafall. Jag hade en liten knapp bredvid sängen som gav ett alarm till en sjuksköterska. Dom kom väldigt fort när man tryckte på den, alla 7 gångerna! Det var mitt lilla nöje. höhö.
Jag var livrädd när jag kom dit vid halv 9 och fick sitta och vänta ända fram till kl 13.00 då dom kom in och satt i dropp och jag fick morfin tabletter. Kärringjävlen stack nålen fel också så nu har jag ett enormt blåmärke i armväcket. Fick ligga där ett tag med ett vitt nattlinne och en slag från armen till en liten ställning som jag kunde gå omkring med.
Var livrädd, tur att jag hade mamma med mig. ^^
Sen rullade dom ner mig och jag fick lägga mig på en bår och där virvlade det utan sköterskor och läkare. Sedan fick jag andas i en mask och fick något insprutat i droppet och *Bang!* så sov jag.
Ett helvete dock när jag vaknade upp. Yr, visste inte vart jag var någonstan, illamående och så hade min tunga svullnat upp. Spottade blod och yrade ett litet tag tills jag piggande till och kunde känna igen mamma som satt bredvid. Kunde inte prata på grund av den enorma tungan och smärtan i halsen, så jag spydde upp en jätte stor klump levrat blod istället. Efter att ha legat där och vimmsat i ungefär 1 ½ timme så rullade dom upp mig till mitt rum igen. Där kollade mamma och jag på tv en stund tills Kalle kom förbi och kollade hur det var. Det var hur skönt som helst att se ett vänligt ansikte. Han satt där och klappade mig på huvudet och tittade förskräckt på mig. Jag var alldeles likblek och hade mörka ringar runt ögnen och kunde knappt stå på benen på grund av att narkosen fortfarande satt i. Höll på att svimma när jag skulle gå och kissa så mamma var tvungen att följa med. ^^
Efter att Kalle åkt så blev det väldigt ledsamt, hade saknat honom så mycket och så kunde jag inte ens på pussa på honom. Stackarn såg livrädd ut när jag började spy blod för andra gången när jag försökte svälja ned en alvedon. Sjukt hur mkt blod det kan samlas i en liten magsäck. ><
Mamma och jag spenderade natten där på karolinska i alla fall. Somnade väl inte förrens vid 24.00 ,då jag fått x antal smärtstillande tabletter, sedan så väcker dom en vid 7.00 på morgonen fast att vi inte behövde åka hem förrens vid halv 11. Kändes lite meningslöst och tröttsamt.
Efter att vi fått klart besked av doktorn och medicin utskrivet fick vi åka hem i taxi. Galet skönt att vara hemma trots att jag saknade den där lilla röda knappen bredvid sängkanten.
Så sedan i tisdags har jag legat här och tittat på vänner. Har fått två vänner säsonger av mor och far och en av Kalle, nu fattas det bara en i min samling. Lite gott kom det ur det här iallafall.

See you later, rock on bitches.