Incredible 4 - de otroliga fyra

Jag börjar faktiskt tröttna nu. Riktigt ordentligt. Jag har förstått, jag har verkligen förstått att jag har fel motto i livet. Ska man göra någonting, ska man göra det ordentligt. Det kändes som om jag tog i lite. Eller ja, när jag ändå fick urinvägsinfektion kan den ju sprida sig till njurarna så att jag får läggas in på sjukhus. Och när jag ändå är sådär infektionsglad kan jag ju få körtelfeber och inflammation i tandköttet, SAMTIDIGT! Och så har pappa dött. Dessutom lyckades jag döda min mobil igår. Hade med mig den i båten igår, när vi var och cruisade i innerstan för att kolla på Europas största kryssningsfartyg (en helt annan historia), lille Hacke blev slukad av en våg och "hejdå" mobilen. Bajs. Allt jag gjort de senaste månaderna har bara varit otursdrabbat. Det började den 25:e mars. Sen har allting gått käpprätt åt helvete. Allt förutom min relation med Johan, som haft raka motsatta utveckling. Förhoppningsvis vänder oturen snart. Så här kan det väl inte vara hela livet?
Jag tror att jag behöver hjälp med att hitta ett nytt motto i livet. Och jag tolererar inte Hakuna Mattata. Det är inte orginellt för fem öre.

Just det, min helg har förutom katastrofen med min 3000 kronors mobil, varit helt underbar. Vill bara att alla ska veta att jag mår bäst när jag är med Johan. Den människan gör mig hel. Nu går vi mot svårare tider, men vi ska ta oss igenom det också. För vi älskar ju varandra! <3

Go with feeling, kamrater.