Incredible 4 - de otroliga fyra

Det känns väldigt skumt att vara utan två får. Det känns liksom tomt. Det är inte som vanligt. Inte som de vanliga lektionerna. Något saknas. Det saknas två fårskallar. Vart har de tagit vägen? They were headed in an other direction. Vi visste att det skulle bli konstigt, men var någon av oss verklige beredda på att det skulle bli så här?
Vi har två lektioner tillsammans i veckan. Engelska. Det går inte att koncentrera sig på den lektionen. Vi måste agera får så det bara skriker om det. Vi måste skratta, flamsa, vara allmänt fåriga, vara okoncentrerade, tappa andan, rita i varandras block. Vi måste vara oss själva på den lilla stunden så mycket så att det räcker för hela veckan. Vi har inte tid för att göra det som det är meningen att vi ska göra på lektionen. Vi har endast tid för varandra. Och ändå så räcker det inte.
Tiden vi kan vara tillsammans med varandra förutom engelskalektionerna är på matrasterna. Våra ynka 40 minuters matraster som vi spenderar i matsalen.

Ingen av oss tycker om den nya klassindelningen. Inget ont emot våra nya klasskamrater. Vi vill bara ha tillbaka varandra.