Incredible 4 - de otroliga fyra

Okej jag har ett litet ynka problem... Jag tror att dom jag praktiserar åt HATAR mig. Allvarligt alltså.

Det började första dagen när jag fick en utskällning för att jag hade "fel" skor på mig. Helt vanliga tygskor. Men hon sa rakt ut att hon inte ville ha såna skor i sin butik...
- Okej förlåt det vissta jag inte. Sa jag så trevlig jag kunde och sa att jag skulle ta på mig andra skor imorgon.

Sedan medan hon visade mig runt slängde hon ur sig att jag skulle hjälpa till att städa så fort jag hade tid.
- Man kan inte städa för mycket på ett sånt här ställe.
Men ursäka???? Jag är här för att jag ska marknadsföra er inte för att städa? Och om jag nu skulle få för mig att hjälpa till så ska jag fan ha betalt också.

Önska jag att jag hade sagt men jag bara log och instämde.
Japp de va första dagen.

Den andra dagen kom jag med ett par andra skor på fötterna och med huvudet högt. Den här dagen skulle jag inte ta någon skit, jag skulle visa dom att jag är bäst på att marknadsföra.
Så jag satte mig mig ner i deras personalrum och började fundera på vad jag kunde göra med den här butiken. När deras kaxiga dotter kommer in och säger inte ens hej. Medan jag sitter och ler och försöker få ögonkontakt. Men till no use...
Så jag tar mitt pick å pack och drar till skolan för att få några idéer från Jim (min lärare)

Där kommer vi på en massa saker och jag skriver ner alla tankar fort. Nu ska nog allt ordna sig tänker jag.
Sedan möter jag upp min lunch vännina Rebecca Maria Lagerkrans (fan va gej) Och sedan går vi och äter på värsta flotta restauranten som heter Rodenskolans matsal.. Hehe.
Sen traskar jag tillbaka till min praktikplast med pappret i handen där jag har skrivit ner alla mina tankar och idéer.
Lämnar glatt över det till min "chef" som börjar läsa. Det här går ju bra tänker jag tills hon börjar i fråga sätta typ allt jag skrivit ner.
Jippi, here we go. Så jag får spendera en timma med att förklara allt vad jag menar.
Kanske hon inte fatta eftersom jag skrev som Moa brukar göra :P vuxet alltså. Fan, om ändå alla vore så smarta som oss media människor. Haha.

Hur som helst så hoppades jag att hon blev nöjd, det va jag i alla fall och som sagt så skulle jag inte ta någon skit!

Nästa dag, och som om inte allt kändes skit ändå så försov jag mig. Fuck jävla helvetes kuk fitta arselhåls pitt!!! Fuck fuck fuck!!!

Alltid kul att vakna då man ska börja jobba. Eller hur?
Så jag ringde direkt och drog en liten nödlögn (för det måste man ju få göra)
- Hej det är Linn. Ehm jag vet att vi skulle på möte idag men jag var tvungen att åka förbi skolan och fixa en grej.
- Inga probem! Mötet börjar ändå vid elva så vi kan ju ringa dig innan vi åker och så kan vi hämta upp dig om du är klar?
- Ja, det skulle vara jätte bra. Sa jag och kunde andas ut.

Jag åt frukost i lugn och ro och fixade mig lite sedan cyklade jag i väg. Och jag kan LOVA att jag var där på jobbet inte en minut efter halv elva och mötet skulle ju börja elva right?
Men dom hade visst redan åkt. WHAT?? men...
Dom skulle ju ringa innan dom åkte sa dom ju?? För att se om jag var klar.
Fan alltså, de va droppen. Så jag åkte till skolan där jag mötte upp Rebecca och sen fixade jag lite intervjuer som jag och min "chef" hade kommit överens om dagen innan.

När jag kom tillbaka va dom fortfarande inte där, bara deras kaxiga dotter så jag skrev ner mina resultat från intervjuerna lite fort sen stack jag hem.

Och sen har vi idag. Kom till jobbet i tid, iofs hade jag skorna hon inte ville ha i sin butik men wtf? Hon va ändå inte där och jag orkar inte bry mig. I love these shoes and I will wear them!
I personal rummet satt deras son och läste tidningen jag hängde av mig min jacka och satte mig ner, men så fort min rumpa nuddade stolen reste han sig och gick...  Men va??
Hade lust att börja gråta. Vad fan har jag gjort som har fått dom att hata mig? Om ni har kommit på det när ni har läst det här så kan nu ju säga det.

Så jag stack till skolan... Igen. Trivs så mycket bättre här! Med alla härliga media ettor och tvåor, som inte hatar mig. Vad jag vet i alla fall?

Snart kommer min älskade lunch vännina. Håll ut i 25 minuter till.
Och jag får väl stå ut på jobbet också, det är ju trots allt bara tre veckor, 21 dagar ETT JÄVLA ÅR (känns det som) kvar!

Wish me luck!

Peace out <3<3