Incredible 4 - de otroliga fyra

Jag tror att i varje förhållande finns det vissa "trösklar" eller "hinder" att ta sig över.

För det första att kunna vara sig själv med din partner, att inte behöva vara någon annan för att få honom eller henne att tycka om dig.

Sen har vi det här med att våga visa sig utan smink, i fula mjukisbyxor och någon sliten tröja och han eller hon tycker fortfarande att du är den snyggaste i världen.

Sen kommer vi till det här pinsamma... Rapa och fisa inför sin partner som man väntar med in i det sista. Och sen när det väl sker kan man bara skratta åt det.

Alla det här trösklarna är jag över. Jag har tagit mig över varenda hinder. Men igår hände något som tog mitt och Gabriells förhållande till andra höjder.

För första gången i mitt liv grät jag inför någon utan att känna mig dum, eller svag. Jag grät helt öppet och för första gången lät jag någon trösta mig och hålla om mig tills allt blev bra igen.

Och för första gången i mitt liv litar jag på när någon säger att han aldrig kommer lämna mig.