Incredible 4 - de otroliga fyra

I would love to have a baby by him!

I detta numer av vecorevyn var det en genom genom alla år och hur kroppsidealen har sett ut och förändrats. Jag drar själv en liten snabb genomgång här.

1800
Här var det kurviga kvinnor som gällde, smal midja, stora bröst, och stora rumpor.

1920
Kvinnorna skulle nu vara smala och slanka, små bröst och långa ben.

1930
Mer "kvinnliga" ideal, alltså mer kurvor men de långa benen var fortfarande popolära.

1950
Marilyn Monroe ändrar världen och den kurviga kroppen lyfts fram. Kvinnorna skulle nu vara mulliga hellre än smala, stora bröst, stora rumpor och timglasfigurer var väldigt populärt.

1960
Året av bantningshysteri bryter ut. Twiggy gör succé och kvinnorna skulle vara långa smala och platta.

1980
Aerobicsidealet, kvinnorna skulle vara vältränade och sunda, fast det var också stor fokus på brösten.

1990
Herionchik trenden, med Kate Moss som förebild skulle man vara blek och läskigt mager.

2000
Bimbon föds, blond med löjligt stora bröst och smala kroppar.

2005
Anorexia tar över världen och Nicole Richie och Lindsay Lohan blir väldigt populära.

2010
Fortfarande oklart...

Jag tycker nu det är dags att lyfta fram det kurviga och välmående idealet igen. Det är sjukt att unga flickor och pojkar dör av sjävlsvält. Det måste ske en förändring.

Ingen kan göra allt men alla kan göra något.





Vill bara tillägga detta. Min kära och underbara vän Malin berättade nyss att hon hade läst i en hälsotidning att när män ser en kurvig kvinna framkallas samma kännsla som när man tar droger (alltså lycka och glädje)
Det är något att tänka nästa gång man ser att en kille spanar in en ;)

Jag är säker på att hon kommer bli en hiphop tjej precis som moster!



(Ser exakt ut som om hon gör ett hiophop tecken :D)

Hur som helst, snart är det dop, till och med på min namnsdag den trettonde maj. Och eftersom jag är gudmor *stolt* så ska jag hålla tal... Har börjar lite på det, hoppas bara jag lyckas läsa upp det utan att kräkas...

 

Valborg, svenskarnas högtid för att bli full. Allvarligt hur många kollar på elden för att det är mysigt? Vi kollar på elden som en ursäkt för att kunna bli fulla. Eller det brukade vara så, det här året ska det bli några förändringar.

För det första ska jag inte dricka mig galet full så jag inte ens kan stå, utan jag ska ta någon cider så jag blir sådär lagom glad. Jag ska inte stå ute i någon kall skog när en kille typ en meter i från mig blir avrunkad av någon full brud (vilka minnen vi har Fanny). Och jag hoppas också på en regnfri kväll... Men som vi alla vet reganar det alltid på Valborg.

Hur som helst kan kvällen inte bli misslyckad eftersom jag får "fira" den med mina bästa vänner. Malin, Fanny Jennifer och förhoppningsvis Rebecca!

Vad händer annars då? Inte så mycket, dansar varje dag i stort sätt. Uppvisningsdatumet kommer bara närmre, min reaktion till det är: AAAAAAAHHHHHHHHH!!! Men har jag någonsind bjudit på en dålig show?
Kan inte fatta att vi ska visa upp det på en festival i Helsingborg? Detta är stor alltså.

Well, well har inte så mycker mer att säga.


Peace fuckin' out <3<3

Jag måste erkänna, han är och var lätt världens sexigaste man. Inte för hur han såg ut utan för vad han gjorde.




Jag snackar alltså om Oskar Schindler, om han ändå såg ut som Liam Neeson ;)

Jag och Fanny hade en lyckad kväll med mycket dans, släng med håret  och en å annan kille som tröck sig emot en, men vad fan. Jag har alltid haft något för zebror ;) haha.

Synd att Jennan inte fick en lika rolig kväll men det kommer fler gånger och du ska du supa för två Jennie, haha.
Och bara så ni vet, vi är inte indianer vi är infödingar.

Hur som helst en underbar kväll/natt, fan hade sådär lagom ont i fötterna efter allt shejkande dagen efter.

Måste också tillägga att vem fan kastar en jävla glasflaska i huvudet på någon? ALLVARLIGT? Har ett underbart blåmärke, och kan fan inte ens sova på höger sida...

Jag vet att jag just nu är dålig på att uppdetera, men det kommer. Bilder från i torsdags, allmänt snack om vad som händer i mitt liv och som alltid kärleksbekymmer.

Inte för att någon bryr sig men jag kan ju låtsas ;)

It's like... What do you want me to say?

Livet kan ofta ta en helt annan väg än vad man själv vill eller har tänkt sig. Saker som man inte vill ska hända händer och saker som man aldrig trodde skulle ske, sker.

Livets väg är inte bara en härlig liten stig i skogen att följa, ibland svänger den, ibland stöter man på hinder och ibland blir stigen alldeles för brant och man måste verkligen ta i för att komma upp för backen.
Det som är skönt att veta då är att ens vänner alltid finns med en oavsätt hur jobbig vägen blir.

Jag hatar att erkänna det men ett samtal från en viss N gjorde mitt liv lite lättare och det gör inte lika ont i hjärtat längre. Och mitt livs väg känns inte lika brant.

A mistake? Maybe, but remember Im only human...

Det här hade varit så mycket lättare om han var en kille jag hade känt i ungefär en månad än sex år.


För det första känner jag mig jävligt dum, suttit här och varit kaxig om hur roligt jag skulle det få och hur underbart det skulle bli. Jag tror jag aldrig hade sett fram emot något så här mycket. Det skulle bli den bästa helgen i mitt liv, de mest fantastiska fyra dagarna någonsin!

Och visst började det så. När jag vid halv sex på torsdagskvällen kom fram kunde jag inte vara mer nervös eller glad. När jag såg honom komma emot mig visste jag inte vad jag skulle göra. Vi sprang emot varann och gav varandra en stor och varm kram och vi båda säger med en nervös röst att det är så könt att äntligen se varann igen efter tre år.
Hela kvällen fortsätter med mysiga kramar och härliga kyssar. Bara att känna varandras närhet var helt fantastiskt. Hur han höll om mig, hur han tog på mina händer, på det sättet han såg på mig, allt var underbart. Den där väldigt sälsynta kännslan var där, den som säger att här hör du hemma.

Jag vet inte vad som hände efter den kvällen... Men någonting ändrades, det var inte som det skulle vara. Det var inte som vi i sex långa år hade planerat, vi hade inte ens något att säga till varann och jag kände mig mest obekväm. När jag sedan vid sju, åtta tiden på kvällen fick nog av att verkligen försöka få honom att se mig eller i alla fall ligga brevid mig, så ställde jag frågan varför han inte var som igår. Varför han inte var nära mig på samma sätt. Svaret var att han kände bara en vänskap mellan oss.

Det högg till i mitt hjärta, men visst jag hade ju utan några förhoppningar alls åkt dit bara för att få umgås med honom. Men ändå gjorde det så ont när han sa det, det gjorde ont i hela kroppen och speciellt i mitt hjärta. För hur mycket jag än försöker att se det som en kompisrelation har jag ju alltid hoppats på att det skulle bli han och jag. Det är ju så att jag i hemlighet alltid har önskat att han är den rätte, att han var min och jag hans. Och dum som jag är trodde jag att med den här killen hade jag en framtid. Men allt det krossades när svarade på min fråga.

Resten av kvällen blev bara mer och mer obekväm och jag kände för varje sekund som gick att jag när som helst kunde börja gråta. Och när han sedan började agera konstigt och barnsligt kände jag att jag bara ville krypa ner under täcket och aldrig mer komma fram (sakerna han gjorde krossade mitt hjärta ännu mer men jag tänker inte ta upp det här). När han sedan gick upp för att gå på toa ringde jag Fanny, berättade vad som hade hänt och som den ängel som hon är kom vi överäns om att om jag fortfarande mådde dåligt nästa dag skulle hon beställa en biljett hem åt mig.

När vi bestämde oss för att gå och lägga oss önskade jag att han hade ändrat sig och att han när som helst skulle lägga sin arm runt mig och jag skulle krypa nära honom och känna mig "hemma" igen... Men det hände inte. Istället låg vi med ryggarna mot varann och ingen sa ett ljud.

Nästa morgon mådde jag bara sämre, jag tog upp min biljett ur väskan för att se vilken tid jag skulle åka hem nästa dag och då frågade han om jag ville åka hem idag istället, jag såg på honom och frågade om han ville jag jag skulle åka hem idag men fick inget svar.
När han gick för att duscha ringde jag både Fanny och Malin och både tyckte att det var bog bäst om jag åkte hem. När han sedan kom ner igen började vi prata och det slutade med att jag sedan kom hem på lördagsnatten i stället för på söndagen.

Den sista kramen som han gav mig kommer jag aldrig glömma, den var lång och stark det var som om han aldrig skulle släppa mig och det ville jag inte att han skulle heller. Hela bussresan hem var jag tvungen att hålla mig ifrån att börja gråta. Jag kände att jag gjorde ett misstag varför kunde jag inte hålla ut en dag till, bara bita ihop det är ju han killen med stort H.

När jag sedan kom hem vid tolv på natten låg jag vaken till två och grät, grät för att jag älskade honom, grät för att jag önska att jag inte hade åkt hem, grät för att jag mådde så dåligt när jag var med honom, grät för att jag antagligen mist en av mina bästa vänner. Den personen som har känt mig längst av alla mina närmsta vänner.

Jag har ringt honom flera gånger efter det, men inget svar och jag är rädd att vi aldrig kommer kunna prata med varandra som vi alltid har gjort. Jag är rädd att det här var våran enda chans, jag är rädd att jag fortfarande gjorde ett misstag.

Och jag vet att han inte är bra för mig och jag vet att jag måste glömma honom men frågan är om jag verkligen kan det? Han har alltid funnits där för mig, i bra och dåliga stunder. Han har alltid fått mig att skratta och när jag hör hans röst känner jag mig trygg. Han är min bästa vän... Och hur fan ska jag kunna glömma honom?

So... This is what a broken heart feels like

... Eller egentligen om typ två timmar men ändå :P

Fan jag är sådär underbart galet nervös.
Får väl se om jag skriver något under helgen annars så hörs vi på måndag. Alla får gärna ringa och så men inte mellan 20:00 till 19:55 för under de timmarna kommer vi ha sex... Haha ;)

Ha de bra alla mina subbor

Peace out <3


Lägger upp den här bara för att jag älskar den ^^

HOLY JESUS! Jag tror jag är ca 24 timmar i från att dö sittandes på en jävla buss. Det ska verkligen bli döhärligt. Jag lovar att ingen kommer märka att jag har dött där längst bak i sätet. Så jag kommer åka fram och tillbaka hela helgen tills på söndag då mina föräldrar ska komma å hämta mig.
Men det är smällar man får ta...

Hur som helst om jag nu skulle överleva bussresan till Nisse pisse så kommer ju det vara helt otroligt. ASSÅ GUUUUUUD!!!!! Jag tror allvarligt att jag idag kommer bli överkörd och typ bryta benen. För jag kan inte se mig själv hos Nils. Nu tänker ni säkert så här "men det var ett jävla tjat om den där jävla Nlis, vi inte bara hört om honom i typ tre år." Då ska ni vara glada att inte kände mig för sju år sen för det var då det börja.

Vad kan jag mer berätta? Var på stan igår och köpte lite nödvändiga grejer, strumpbyxor smink och strumpor. Behövs alltid. Idag ska jag dra till coop med Frank (det är på vägen dit jag kommer bli överkörd) för att köpa schampo (stavning?) och lite andra skönhetsprodukter om det hjälper är en helt annan diskussion.

Jag är allvarligt lite stolt över mig här, jag har inte ätit chips eller godis eller egentligen något onyttigt på typ två veckor :O Måste ju vara fit for fight hos pissnisse. För lite sär i huvudet som man är tror man ju att det kommer märkas. Jag menar snubben har inte sett mig på tre år... Han kommer fan inte märka någon jävla skillnad.

Jaja, nu ska jag träna lite för det gör jag oavsett om jag ska åka iväg eller inte.


Peace out <3<3

Btw är jag överlycklig att man lillebror är hemma :D

Om jag ska vara helt ärlig trodde jag ALDRIG att det skulle ske. Jag trodde han skulle ringa mig sent en natt å berätta att han ångrat sig eller att han helt plötsligt hade skaffat en flickvän. Men nu den tredje april, femdagar kvar tills jag åker så går planerna som planerat. Jag ska åka till Nils.

Fan vad jag känner mig äcklig... Borde raka mig under armarna, raka benen and... You know. Men jag ska låta mig själv vara så här äcklig till jag åker till Nisse, för då känner man sig lixom extra snygg. Och om man känner sig extra snygg får man lite bättre sjävlförtroende och sånt ser killar (har jag hört) och så blir man attraktiv i deras ögon.

Asså Gud, jag kan inte vara mer nervös, glad eller uppspelt. Jag kommer allvarligt svimma på bussen. Jag kan inte längta mer tills jag går av bussen och bara springer fram och kramar honom! JESUS.

Nej nu ska jag ut å gå är ju fint väder lixom.



Förresten fyller nisse år idag. Och han sa att han önskade sig en naked lady on his bed av mig.
Det kan jag väl fixa...