Incredible 4 - de otroliga fyra

Det är helt sjukt att en människa, någon jag inte ens känner, någon som jag egentligen aldrig har brytt mig om kan få mig att må så otroligt dåligt. Det är sjukt att en enda person kan få mig att må så psykiskt dåligt att jag börjar gråta.

Vad anses som sexigt och vad anses som slampigt?

Jag har alltid levt efter att man ska få uttrycka sin sexuella sida hur man vill, allt i från att man gillar att bli piskad som fetish eller att man gillar att gå i urringade tröjor för att man gillar att utmana och visa upp sig lite.
Jag tycker att det inte finns några rätt eller fel när det kommer till sex. Alla är vi olika och alla gillar vi olika. Ta bara Charlotte i Sex and the City som exempel, den prydaste av alla, man kan väl säga att hon är ganska så mycket fin i kanten men är helt crazy i sängen. Hon slår både Carrie och Miranda (ingen slår ju Samatha). Så man kan väl säga att när man har sex har man all frihet att uttrycka sig exakt hur man vill.

Sex har utan tvekan blivit något som går omkring fritt på gatan, jag menar alltså att de flesta klädesplagg är inte bara utmanade utan skriker sex. Jag har inget emot det, jag går gärna runt i tajta klänningar. Men vart går gränsen att klä sig utmande och sexigt emot att klä sig slampigt?

Jag har en tanke att kanske prova på att klä mig lite som Katy Perry/pinuppa. Ni vet, stay ups, urringade tröjor, små kjolar, korsetter, söta klänningar.






Eller är pinuppa något som jag får vara när jag ska "sexa" till mig?

Jag blir så jävla trött på mig själv. Jag är trött på att jag alltid måste vara så jävla negativ, jag är trött på att jag aldrig kan se vad jag faktiskt har åstadkommit, jag är trött på att jag aldrig kan vara nöjd.

Jag befinner mig just nu i någon slags kris. Denna period är jag mer ledsen än glad fast jag egentligen inte har något att vara ledsen över... Jag känner bara för att vara ledsen (p-piller I hate you). Jag ser mina egentligen små problem som gigantiska, mitt bekreftelsebehov är helt plötsligt enormt och jag börjar sakta men säkert inse att jag faktiskt är vuxen. Dags att ta tag i livet. Vilket (enligt mig) jag inte gjort alls. Därför måste jag nu stoppa mig själv och gå igenom vad jag faktiskt har gjort det senase månaderna.

1. Jag har träffat världens bästa man, killen jag vill spendera resten av mitt liv med och han känner exakt likadant. Han gör mig lycklig på alla sätt och damn it I'll say it, med honom känner jag mig "hel".

2. Jag har fått ett nytt jobb som danslärare. Något jag har velat jobba som länge, länge ,länge.

3. Jag har ändå en inkomst. Jag behöver inte låna pengar av folk för att klara mig. Visst det är inte flera tusen jag kammar hem men det duger.

4. I vår kommer jag hyra in mig på treat för att starta en egen mottagning. HerreGud jag kommer vara en egen företegare :O

Så när jag känner mig fucked up måste jag inse att jag har egentligen klarat av ganska mycket. Och många drömmar kommer att bli uppfyllda.

Kom igen Linn, tänk positivt!

Jag måste verkligen påminna mig själv att jag är vacker och duger precis som jag är!

Smal, fyllig, kurvig, vältränad. Lång, kort, mellan. Brunett, blondin, rödhårig, svarthårig. Bruna ögon, blåa ögon, gröna ögon, melerade ögon.

Det är roligt att det finns någon som har skapat ett ideal. Hur man ska se ut. Men hur kan man se ut som någon som man inte är? Och hur kan alla se ut som en när alla ser olika ut?

Jag har varit nere i det här träsket allt för många gånger. Jag har dagar då jag inte ens kan se mig själv i spegeln för att jag hatar vad jag ser. Jag får upp tankar i huvudet om hur kag skulle kunna ändra mitt utseende genom att utsätta mig själv för sjuka saker. Saker som jag egentligen inte vill göra, men jag skulle lika gärna kunna göra vad som helst för att bli smal, vad som helst...

Ibland har jag dagar då jag känner mig snygg och vacker. Dagar då jag kan se mig själv i spegeln och vara nöjd över vad jag ser. Jag önskar att alla dagar var som dem.

Jag antar att allt sitter i huvudet, och jag antar också att allt handlar om träning. Träna på att se allt som är underbart med sig själv.

Stressad stressad stressad...

Just nu är det KAOS i mitt huvud. Jag kan inte få i hop något och det är precis nu jag skulle vilja ha en perfekt plan på hur jag ska få min sommar att funka.

Det börjar med att jag jobbar sju av åtta veckor vilket betyder att jag har en vecka ledigt, och tack gode Gud så åker jag och min familj utomlands då. Vilket verkligen behövs och kommer att behövas. Men de andra sju veckorna är fullbokade med jobb, jobb och jobb. Är ledig som mest tre dagar (på en vecka) och de dagarna vill jag inte göra något annat än att sola och bada med mina vänner och kyssas och kramas med Gabriell.

Men nej det kommer inte funka eftersom jag då måste befinna mig i en varm danssal för att förbereda koregrafier till hösten. Och tro inte att jag inte älskar att dansa för det gör jag, men jag skulle gärna spendera mina lediga dagar med människor jag älskar i stället...

Jag vet ju att allt kommer att ordna sig, det gör det alltid. Jag måste bara ta en dag i taget antar jag...


Så jag tar ett djupt andetag och tänker på vad som händer just idag, i morgon är en annan dag.

Ett begrepp jag alltid har gått efter, man väljer alltid sina tjejkompisar före killar. Ingen tvekan, så är det bara.
Fast jag känner just nu att jag har lite dubbelmoral...

Så här ligger det till:

På lördag ska mina vänner äntligen få träffa min kille aka Gabriell, och jag är faktiskt lite nervös.
Kommer han kunna vara sig själv? Kommer de (Fanny, Jennifer, Malin och Rebecca) kunna vara sig själva? Kommer Gabriell känna sig utanför för att han antagligen kommer vara den enda killen, kommer det bli en pinsam tystnad när alla har kommit? And so on... Men det jag är mest nervös över är att mina tjejkompisar inte kommer gilla honom, för då finner jag mig själv i ett dilemma.

Mitt "förra" jag skulle säga "okej fine, om ni inte gillar honom så gillar inte jag honom". Men mitt "nya" jag skulle säga "so what? Det är ju inte ni som ska vara med honom".

Men jag antar att ni kommer gilla honom för han gör mig till världens lyckligaste, och det är väl det man önskar åt sin vän?

Om jag hade ett hiphop namn vad skulle det vara?
Tror jag verkligen på kärlek vid första ögonkastet?
Ska man bry sig om vad andra tycker?
Stör jag mig på små saker?
Kan man verkligen lita på killar?
Kan man verkligen lita på sin magkänsla?
Lär jag mig verkligen av mina misstag?
Hur vet man att man verkligen är frisk från diverse psykiska störningar?
Vad är rätt och vad är fel när det kommer kärlek?

Om jag inte kan sluta tänka på honom betyder det då att man är förälskad?
Om han gör mig lycklig betyder det att jag är förälskad?
Om han är den första jag tänker på när jag vaknar och den sista jag tänker på innan jag somnar betyder det då att jag är...


Fan det var riktigt länge sen jag kände så här, har glömt bort hur det känns...

HerreGud, jag är förälskad...

And just like that he is back in my life...


Jag är inte dum, jag vet vad jag ger mig in på. Det är inte första eller andra gången jag lägger till hans nummer igen efter att ha tagit bort det. Säker på att jag aldrig kommer vilja prata med honom igen.

Men vad kommer vara annorlunda den här gången? Han kommer krossa mitt hjärta igen. Eller?

Om det är något jag har lärt mig så är det att inte öpnna mitt hjärta för någon bara sådär, speciellt inte för honom. Låt oss hoppas att alla min försvarsmekanismer jobbar tillsammans den här gången. Att det kämpar hårt för att försvara mitt hjärta.

Okej, lördagen var awesome! En av de bästa kvällarna på länge.

Förfesten var som alltid hos mig och eftersom inga föräldrar var hemma var den extra bra och rolig.
Jag, Jennan och Malin drack som om det inte fanns någon morgondag (nog för att jag bara behövde en drink innan jag var packad men ändå).

Sedan beställde vi en taxi som skulle ta oss till piren. Kön var så där härligt lång och kallt som fan var det. Men som tur är jobbar Malin där så vi gick snabbt förbi kön medan alla de andra kollade på oss med avundsjuka blickar.

Inne på piren träffade man många härliga människor som vi kramade om. Och sen var ju Han där. Visste inte vad jag skulle göra utan gick snabbt förbi honom. Några minuter efter såg jag honom igen och bestämmde mig för att gå fram och hälsa. Det blev en kram, lite snack och sen... Jag kan inte riktigt förklara men vi gick i alla fall åt olika håll.

Vi (jag å tjejerna) hamnade på dansgolvet och Gud vad jag har längtat efter att dansa. Vilket vi gjorde i stor sätt resten av natten tills de stängde.

Det jag egentligen vill prata om är vad som hände mellan Han och mig. Lilla jag som tycker att han är den snyggaste i hela världen och kan inte förstå att han någosin har velat vara med just mig, när han skulle kunna få vem som helst.

Vi har i alla fall inte pratat eller sett varann sedan i somras. Det blev ett snabbt slut, som att dra av ett plåster. Fort och smärtfritt.
Men visst tänker jag på honom, varje dag.
Så självklart pirrade det i magen när jag såg honom i lördags, och självklart ville jag att han skulle vara där. Jag skulle ta konsekvenserna, utan problem. Och det måste jag säga att jag gjorde.

Jag såg honom dansa, med en annan, såg honom hålla om henne, krama henne och det kändes... Helt okej, jag visste att det skulle ske, det var väntat. Och på ett sätt ganska skönt för jag insåg att jag faktiskt inte saknar honom så mycket som jag trodde.

Jag struntade i honom resten av kvällen och dansade med mina tjejer och några okända killar.
Men sen hände det jag inte riktigt vet hur jag ska hantera...

Jag såg tydligt att Han kom närmre och närmre, jag vet att han hamnade bakom mig och sedan känner jag hur han smeker mig över ryggen och ner på rumpan och greppar tag i den, sedan tar han min hand och placerar den på hans kropp (vart på kroppen låter jag vara osagt).

Vad ska jag göra? Vad ska jag känna? Vad ska jag tänka?

Sedan försvinner han igen och resten av kvällen spenderar han med en annan tjej...

Feeling confined like I'm bein' force fed
My visions blurry and I'm lost in regrets
It's overload and I'm outta control

So sick and tired of bein' so misused
You're taking me down with all your mental abuse
And I said, I gotta get you outta my head


Smek mig inte över kroppen.
Ta inte tag i min hand.
Lägg den inte på stället du älskar.
Baby det funkar inte så...

Måste passa på när jag ändå har en sådan dag.

Jag tänke ge mig själv lite kärlek idag så här kommer det.

Jag älskar min hårfärg, mörk och sådär härligt chokladig (och kom ihåg att det är min naturliga hårfärg).
Jag älskar min ögonfransar, långa och mörka.
Jag älskar mina långa vältränade ben.
Jag gillar faktiskt just nu min kroppsform, kurvig och kramgo.


Jag vill att alla mina vänner ska skriva i alla fall tre saker det gillar min sin kropp och läsa det om och om igen. Jag lovar det ger underbara resultat.

Put your hands on my heart



Jag hatar att han har förstört så mycket av mig som jag brukade älska. Att jag kunde göra vad som helst utan tveka,utan att tänka på konsekvenserna. Jag hoppade alltid med huvudet först, något jag aldrig skulle göra nu.

Jag är livrädd, så rädd att det ska hända igen. För om dett skulle ske en gång till skulle jag inte kunna ta mig upp. Jag skulle inte kunna sätta mig i sadeln igen, jag skulle ligga kvar på marken och vänta på den där hemska smärtan som snabbt sprider sig genom kroppen.

Jag vägrar att öpnna mig, jag vägrar att öpnna mitt hjärta för någon. Det värsta är att jag inte gör det medvetet, det är som inprogramerat i mig. Jag gör verkligen vad som helst för att inte bli kär och få mitt hjärta krossat igen!

Jag älskar hans stora bruna ögon
Jag älskar hans bruna hy
Jag älskar hans alltid fixade svarta hår
Jag älskar hans stora händer
Jag älskar hans vältränade mage, armar och rygg
Jag älskar hans läppar
Jag älskar att han är snäll
Jag älskar att han alltid lyssnar
Jag älskar att han får mig att skratta


Jag hatar att han är kortare än mig
Jag hatar att han ibland har fula vita jeans
Jag hatar att vi inte förstår varandra
Jag hatar att han har världens humörsvängningar
Jag hatar att han är svartsjuk
Jag hatar att han ibland bara stänger av helt och hållet


Jag älskar spänningen
Jag hatar att jag verkligen inte vet hur jag känner...

Det är synd att det blev som det blev. Jag är ledsen att jag föll för dig samtidigt som jag är glad över de stunderna som var underbara. Om jag kunde skulle jag göra om det.

Jag antar att vi var för olika men samtidigt alldeles för lika.

Jag tycker ändå synd om dig, inte för att vara den som är den men fan jag är ett riktigt kap. Jag skulle älska dig oavsätt vad! Men jag är trött på att dela ut fler chanser.


Jag vill bara avsluta med det här. HerreGud det är fan på tiden att du växer upp!


Peace out <3

...Vissa sår läker aldrig helt, för vissa saker kan man bara inte glömma.

Här om veckan skev jag ju om några av mina drömmar, komma in på en dansskola, jobba på en tidning. Men bara någon dag efter fick jag värsta uppenbarelsen. Jag vill inget annat än att resa!

Ett halv år på cypern, en månad i Ryssland, två veckor i Grekland, tre år i London. Det finns inget stopp, inget slut på vart jag vill, vad jag vill se, vad jag vill uppleva, vad jag vill upptäcka.

Jag vill pröva på livet, jag vill ta risker, leva idag och inte flera månader i förväg. Jag erkänner, jag är ett kontrollfreak. Jag måste ha koll på allt om jag ska kunna sova lugnt om nätterna. Planerar den kommande veckan redan på fredagen innan så jag har koll på läget. Och jag är så jävla trött på det, jag är trött på mig själv. Medan jag planerar hur jag ska leva mitt liv hinner mitt liv att försvinna. Därför vill jag ta tillfälle i akt och ändra på det.

 Att resa runt i världen och verkligen njuta av varje ögonblick, det är min nya dröm. Hemma är där jag är just nu ovasett om jag är i Niger i Afrika, Rio i Brasilien eller hemma i mammas kök.

Några av mina drömmar

* Dansa
* Jobba för en tidning
* Ta hand om männiksor som behöver hjälp
* Resa

Japp där har vi några av mina drömmar, eller de drömmar jag lyckats uppfylla. Ibland glömmer man bort hur mycket man egentligen har åstadkommit. Då måste man stanna upp för en minut för att se sig runt och inse att man har uppfyllt många drömmar ändå, klappa sig själv på axeln och vara stolt över sig själv.

Sen finns det ju fler drömmar som måste bli verklighet

Drömmar som ska uppfyllas

* Bo i London över en sommar (eller för alltid)
* Komma in på en dansskola
* Volontärarbete i Afrika

Fler lär komma.

Hur som helst är det nu man måste ta tag i det, men är ju bara ung en gång. Life here I come!

Peace out <3

Will you tell me once again how we're gonna be just friends?
If you're for real and not pretend, then I guess you can hang with me.

Just don't fall recklessly, headlessly in love with me
Cause it's gonna be all heartbreak, blissfully painful and insanity.