Never allow a person to tell you NO who doesnt have the power to say YES
Jag har precis brutit revbenet, och då menar jag som Rebecca skrev "Kärlek är som ett brutet ben i kroppen."
Eller jag vet väl inte om det här var kärlek men det var en anledning till att le, kan väl säga att det var mer som hopp. Något som gjorde mig lycklig, något som gav mig fjärilar i magen.
Men allt det försvann i går, när jag insåg att jag inte ens orkar slösa energi på något sådant. Även om jag hade all ork i världen skulle jag faktiskt inte lägga en procent av min kraft på han... Han, låter som om jag har haft värsta kärleksförhållandet här men så är inte fallet. Jag är bara en sån person som alltid hoppas för mycket och bygger upp värsta förväntningarna. Kanske är det också därför jag alltid blir så ledsen när det inte bli som jag har velat.
Hur som helst, jag ska nu försöka släppa det.
Asså jag måste här i från! Jag måste göra en förändring, jag kan inte gå här dag ut och dag in. Det är inte det att jag är missnöjd med mitt liv, tvärtom jag älskar det och alla människor om kring mig men det är något som saknas.
Och nej det är inte en kille för jag är rätt jävla trött på att typ en gång i månaden bryta ett till ben. Det är något annat, men jag vet verkligen inte vad det är?
Det jag ska min lägga energi på nu är att resa mig upp från marken, borsta av mig skiten, och sen, sakta men säkert tror jag att mitt brutna revben kommer läka.
Jag tror jag vet vad som är felet med mig, när jag faller landar jag väldigt hårt, för hårt. Och det går trögt att ta sig upp. Det jag behöver är någon som ger mig viljan att resa mig upp fort utan några brutna ben!
Peace out <3
Eller jag vet väl inte om det här var kärlek men det var en anledning till att le, kan väl säga att det var mer som hopp. Något som gjorde mig lycklig, något som gav mig fjärilar i magen.
Men allt det försvann i går, när jag insåg att jag inte ens orkar slösa energi på något sådant. Även om jag hade all ork i världen skulle jag faktiskt inte lägga en procent av min kraft på han... Han, låter som om jag har haft värsta kärleksförhållandet här men så är inte fallet. Jag är bara en sån person som alltid hoppas för mycket och bygger upp värsta förväntningarna. Kanske är det också därför jag alltid blir så ledsen när det inte bli som jag har velat.
Hur som helst, jag ska nu försöka släppa det.
Asså jag måste här i från! Jag måste göra en förändring, jag kan inte gå här dag ut och dag in. Det är inte det att jag är missnöjd med mitt liv, tvärtom jag älskar det och alla människor om kring mig men det är något som saknas.
Och nej det är inte en kille för jag är rätt jävla trött på att typ en gång i månaden bryta ett till ben. Det är något annat, men jag vet verkligen inte vad det är?
Det jag ska min lägga energi på nu är att resa mig upp från marken, borsta av mig skiten, och sen, sakta men säkert tror jag att mitt brutna revben kommer läka.
Jag tror jag vet vad som är felet med mig, när jag faller landar jag väldigt hårt, för hårt. Och det går trögt att ta sig upp. Det jag behöver är någon som ger mig viljan att resa mig upp fort utan några brutna ben!
Peace out <3
Kommentarer
Postat av: Jennifer
Nästa vecka kanske? :)
Trackback
