Incredible 4 - de otroliga fyra

Saknar min pojkvän så mycket så att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Att det ska finnas så mycket saker att klaga på även fast man har fått sin man liksom. Herregud. Aldrig är man nöjd. Fast i det här fallet tror jag att det är bra att vi är ifrån varandra lite. Jag menar, titta bara på Kalle och Malin. Nästan ett år snart, fast de har bott i från varandra. Jag tror att lite distance gör att relationen stärks på något sätt, man kan inte tröttna på varandra och man uppskattar tiden med varandra ännu mer. Så, visst är det jobbigt. Men saknaden är på något sätt bra. Jag har inte listat ut på vilket ännu dock ^^

Det är skönt att vara tillbaka i skolan. Min mentor snackade om att jag skulle kunna få vara typ deltidssjukskriven, att jag typ bara gick halva dagarna. Men jag känner inte att det är något alternativ. Ska jag vara i skolan ska jag vara där hela tiden. Annars kommer jag ju aldrig komma därifrån. Jag menar, då kommer jag ju få ta studenten om typ 20 år om jag bara ska gå halva dagarna. Herregud.
Nejra, men det känns faktiskt okej. Det känns lite konstigt, folk nämner döden ibland och jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Jag låtsas som ingenting, eftersom de inte tänker sig för. Inte för att jag på något sätt kan förbjuda någon att prata om det, inte alls så. Men det känns ändå lite jobbigt att folk skämtar om att dö. För jag vill inte att någon ska dö. Någonsin mer. Fast det är helt okej att Linn säger "DÖDA MIG!" när Skejter går förbi, hon får ju nästan orgasm och då säger man tokiga saker (a).

Så, en liten rapport om dagen alltså. Glöm inte att tänka på min Pappa. Han har det säkert jättebra men han vill nog ha våra tankar!