Incredible 4 - de otroliga fyra

Jag menar Moa du kan ju köpa skorna, Fanny kan ta väskan och Rebecca och Malin kan ju dela på klänningen.

Det är vid såna här stunder jag  behöver någon som ger mig en bitchslap och säger att det inte är värt det!

WOHO!

Den tredje oktober klockan fyra ska jag göra min tredje tatuering. AAHHH jag är så lycklig!


Jag kommer bli den kvinnliga Pete Wentz till slut :P


peace out <3

Okej, nu är det så här att jag har drömt om tatueringar flera nätter i rad och jag känner att det är dax igen.
Jag två från tidigare, en i nacken och en på handleden. Nästa jag vill göra ska gå över höger sida, den ska börja precis under bröstet och gå ner till en liten bit över knät... Vågar jag, kommer jag ångra mig?

Många frågor men jag menar man lever ju bara en gång och gud vad jag har längtat efter den här tatueringen
I WANT IT! Men är den för stor? Fan, ge mig råd någon!!!

Sen har jag också tänkt att jag skulle vilja göra några stjänor utspridda på min högra handled... Hur låter det? Tre stycken för mig och mina syskon... Skulle ju helst vilja ha fler... Typ mellan sju och elva kanske.

Det enda som är säkert är att jag vill ha fler, och i morgon ska jag ner och boka tid!


Nu ska jag dra till naturhistoriska med Frank

OH TO HELL WITH IT...

Hej jag heter Linn och jag är beroende av moderndans.

Tjejer de här kör vi på mobergs på fredag WORK!

Det här känns såå töntigt att skriva om men jag gör det ändå... Oh kill me

Kommer ni håg när man var liten och man var så där underbart förälskad i en kille. Varje gång man tittade på honom fick man fjärilar i magen och varje gång han tittade åt ens håll så började man fnittra. Man pratade om honom helat tiden med sina vänner och han fanns i dina tankar jämt!

Well...
I am there again, kanske inte fullt så besatt av honom but he sure is there. Och det känns så jävla löjligt, jag menar kom igen jag är 19 år. Jag trodde jag hade kommit över de där.
Kanske kommer man aldirg över det? Kanske var det bara väääldigt länge sedan jag var "förälskad" i någon.
Det är en såndär blandad känsla av härligt och jobbigt.

Härligt för att man ler varje gång man tänker på honom, härligt för att han gör en glad, härligt för att han lixom ger livet lite av en menig (gud va töntig jag känner mig).
Men samtidigt jobbig för att jag kanske är den enda som känner så här, jobbigt för att han kanske inte alls gillar mig, jobbigt för man vet inte vad han tänker, jobbigt för vad fan ska man säga till honom för att han ska fatta att jag tycker om honom.

Man trodde ju att man skulle lära sig något ju äldre man blev men... Tydligen inte.

Men jag får jobba lite på det här... Jag är mest förvånad för jag trodde att det här med förälskelse bara fanns i en när man var liten...

Förlåt för otroligt dålig uppdatering. Men jag har haft fullt upp med andra saker. Jag dansar nu fyra gånger i veckan och tränar allmänt fem dagar i veckan, så jag har inte mycket tid över. Men eftersom jag verkligen satsar på det här med dans så är det bara att bita i hop.

Och inte nog med det så förösker jag jobba så mycket som möjligt så jag inte ser mig själv i spegeln och tänker "fattig student" utan mer en student med pengar. Men tyvärr för mina föräldrar så föredrar jag att dansa i stället för att jobba så det blir lite bråk här hemma nu och då angånde pengar och jobb. Har de glömt hur det är att vara ung?

Hur som helst...

Jag tänkte snacka lite om den där känslan att veta att man har hamnat rätt... Svårt att förklara hur den känns. Men ni vet t.ex. när ni är med eran pojkvän,du vet att du ÄR där du ska vara. Det finns ingen annanstans på hela jorden där du hellre vill vara än med honom eller henne. Den känslan.
Den känslan når mig varje gång jag kliver in i danslokalen, där hör jag hemma. Och visst att jag älskar att lära mig nya danser som moderndans och speciellt när jag gör det med mina bästa vän (Frank för er som inte visste), så är det ändå min dans som jag är född för att utföra: Streetdancen. Jag älskar det. Det finns inget jag hellre gör än att dansa tills svetten rinner ner för hela min kropp och jag håller på att falla i hop. Då vet jag att jag har hamnat rätt.

Jag önskar att alla har något i sina liv som känns likadant, utan att ni har någon brevid er. Jag vill att ni ska känna den där underbara känslan när det bara är du. Ni behöver ingen annan för att älska den stunden när du känner att du är där du ska vara och ingen annanstans!

Dance your hart out <3

Vad som än händer kommer jag ALLTID älska Panic! at the disco och Fall out boy

Älskar låten älskar dansen! Moderndans när den är som bäst (enligt mig)

Såg en film här om dagen då den här väldigt talangfulla killen var med.
Nästan lite "nästa Johnny Depp" varning på honom.
Hur som helst så var han väldigt duktig och inte nog med det, han är galet sexig också.


KOLLA ARMEN, AAAAHHHHHH!!!


Peace out bitches

Åttor är i allmänhet starka och självständiga människor. De är beredda att kämpa hårt för att nå sina mål, så väl i arbetet som i till exempel någon sport. Åttor kan till och med bete sig hänsynslöst för att nå dit de vill.

Har du livstalet 8 är du en ambitiös person som litar mycket på din egen förmåga. Du är duktig på att planera och följer också nästan alltid din plan. Att organisera är också något som du nog kan lägga till på din meritlista. Du har en girighet som få och är inte rädd för att gå din egen väg. Att hjälpa människor är något som du gärna gör eftersom du vill att andra också ska bli så självständiga som du. Det är inte omöjligt att du är duktig i sport eftersom du antagligen även på det området sätter upp höga mål.

Arbetet tar mycket av din tid vilket medför att familj och vänner kan bli lidande av detta. Du kan ibland uppfattas som ytlig då du tycker utseendet spelar stor roll. Du blir lätt frustrerad och bör nog fråga dig själv varför.

Håller med Moa... De stämmer nästan lite för bra