Incredible 4 - de otroliga fyra

Jag saknar min lillebror!

Yes, jag skiter i alla som tycker jag är jobbig. Skulle kännas bättre om alla var glada för min skull, att jag äntligen blivit kär i en bra och trygg kille som jag verkligen älskar. Istället för att sucka när jag pratar om honom. Hur som helst här kommer lite av mitt jobbiga tjatande.

Jag kan inte somna utan att lukta på hans kudde i några minuter för att minnas hur hans hud luktar.
Jag kan inte sluta le när jag tänker på att han gav mig sin halsduk så att jag inte ska frysa om halsen tills nästa gång vi ses. Och varje gång när jag går ut virar jag den runt halsen och tänker på inget annat än honom.

Jag vet att det låter skitlarvigt men det gör mig glad i alla fall :)



Peace out <3

Jag har verkligen försökt med allt. Jag har letat efter olika kärleksscener som på något sätt kan, i alla fall nästan förklara hur jag känner. Jag har lyssnat på alla kärleklåtar för att försöka hitta en vers eller refräng som påminner om hur mycket jag tycker om honom. Jag har läst igenom det mesta för att försöka hitta ord för min kärlek till honom. Men inget av det jag sett, lyssnat på eller läst kan ens börja med att försklara kärlek.

Jag har försökt identifera känslor. Det pirrar i magen, jag är lycklig hela tiden för jag vet att jag har hittat rätt. Jag kan inte sluta le så fort jag tänker på honom vilket jag gör hela tiden. Jag vill bara skrika för att jag tycker så mycket om honom, skrika för att han såg mig i ögonen och sa att han är kär i mig. Men de orden är inte i närheten av hur jag känner inombords.

Jag har försökt att visa honom fysiskt hur mycket han betyder för mig. Kramar, kyssar, smekningar över ryggen, kyssar på halsen. Vi håller varandra i handen, vi kysser varandra på pannan. Det första vi gör när vi vaknar är att krama om varandra för att sedan ge varandra en kyss. Men det finns inte tillräckligt med käreksfulla gester för att visa honom hur betydelsefull han är.

Nej, jag har verkligen ingen anaing om hur jag ska kunna förklara att jag älskar honom?!

Jag är superlycklig för ikväll kommer min boo (mitt nya favorit ord, right Malla?) Gabriell. Första gången han är i Norrtälje och första gången någon jag tycker om så mycket kommer hem till mig. Ska bli jättemysigt.

Ha en underbar helg.

Älskar den här bilden, ser ut som om jag blivit "märkt" av den vita och onda trollkarlen i Sagan om Ringen.

Jag har bestämt att 21 är åldern då jag ska satsa på en karriär, egen lägemhet och... Ja vad som helst, det finns inga gränser. Idag början resten av mitt liv :D

Im gettin' old...

Ett begrepp jag alltid har gått efter, man väljer alltid sina tjejkompisar före killar. Ingen tvekan, så är det bara.
Fast jag känner just nu att jag har lite dubbelmoral...

Så här ligger det till:

På lördag ska mina vänner äntligen få träffa min kille aka Gabriell, och jag är faktiskt lite nervös.
Kommer han kunna vara sig själv? Kommer de (Fanny, Jennifer, Malin och Rebecca) kunna vara sig själva? Kommer Gabriell känna sig utanför för att han antagligen kommer vara den enda killen, kommer det bli en pinsam tystnad när alla har kommit? And so on... Men det jag är mest nervös över är att mina tjejkompisar inte kommer gilla honom, för då finner jag mig själv i ett dilemma.

Mitt "förra" jag skulle säga "okej fine, om ni inte gillar honom så gillar inte jag honom". Men mitt "nya" jag skulle säga "so what? Det är ju inte ni som ska vara med honom".

Men jag antar att ni kommer gilla honom för han gör mig till världens lyckligaste, och det är väl det man önskar åt sin vän?

Länge har jag velat bli danslärare, jag har gått på mer än två jobbintervjuer för att få jobbet som just danslärare. Men jag har antingen varit för ung eller för okunnig om kroppen och skelettet . Men nu tänker jag försöka igen.

Jag tror att den perfekta dansen för mig skulle vara Burlesque. Feminint och sexigt men ändå kaxigt och tufft. Eller vad tror ni? Och den viktigaste frågan, skulle ni vilja testa det?




Jag tycker det är skit häftigt.

Hej hopp hallonsnopp ;)

Har spenderat en dag på stan med min underbara queen Bee. Alt lika kul att träffa dig.

Vill meddela alla att jag också fyller år om prick en vecka, alltså den 22:a mars.
Hoppas på att the one and only Gabriell kommer den 25:e vilket betyder att han hänger med ut och dansar. Och yes he can dance, är är ju en så kallad B-boy trots allt. Sen vill jag ju att han ska få träffa alla mina underbara vänner och att ni ska få träffa honom!


Skulle ha dansat idag också men jag börjar bli förkyld och Fanny var inte heller på topp, som tur är har jag reggaeton i morgon så det ska bli awesome!


Men det var nog allt för idag tror jag. Vill lägga upp en bild på Gabriell men vet inte om jag borde?

Sedan blir det burlesque dancin' med världens bästa Frank

Just need to tell you all that I am no longer a free women... And I fuckin' love it :D


Jag tillhör från och med nu Gabriell.

Japp nu är det fixat!

9/3 åker jag till Helsinborg för att träffa min baby, Gabriell alltså :D


Står knappt ut med mig själv, jag börjar bli en sån där äckligt lycklig förälskad tjej... :P

AAAAHHHHH!


Jag vet inte vad jag ska göra, vad jag ska tänka, hur jag ska bete mig, vad jag ska känna?

Det här är så nytt för mig, jag har aldrig varit med om något sånt här förut. De känslorna jag har kan jag inte identifiera, jag känner inte igen dem.

Det känns underbart, som om jag svävar på moln, som om jag faller fast jag samtidigt står stadigt på marken. Det känns som en dröm, en underbar dröm.

Samtidigt känns det tungt, det gör ont i hjärtat när jag tänker på att han inte är här hos mig. Han är flera timmar, flera mil bort.

HerreGud, jag tror jag är kär.