Täby C

Var med mamma idag och shoppade i Täby Centrum, ganska avslappnande och skönt. Älskar att komma hem med nya kläder när man känner sig förkänt av dem. Mamma är jätte stolt ör att hon handlade en klännig som faktiskt satt bra på henne. ^^ Jag shoppade följade;

- 4 par kofto
- 4 par linnen
- 2 par t-shirts
- 2 st bh
- 6 par trosor
- 1 st skärp
- 1 st armband
- 1 st nagellack
- 2 par strumpbyxor
- 1 st Dior addict ultra-lipgloss

Känner mig nöjd och belåten. ^^

// Malin

Gubbjävlen ska gifta sig nästa år.. jag undrar hur länge det håller den här gången? Hade hoppas på att löngalsen var död, kväd i sin egen spya eller något liknande. Du äcklar mig, du är avskyvärd vet du det?


Syskon kärlek

image122 

Linn (5år) och Dennis (2år)

Det går inte att bromsa sig ur en uppförsbacke

She is running
A hundred miles an hour in the wrong direction
She is trying
But the canyon's ever widening
In the depths of her cold heart
So she sets out on another misadventure just to find
She is searching
For a hero to ride in
To ride in and save the day
And in walks her prince charming
And he knows just what to say
Momentary lapse of reason
And she gives herself away
Does anybody hear her?

Allting går i backar, hela livet går i upp och nedförsbackar. Ibland rullar det på fint, inga större gropar eller vattenpölar som stänker upp i hjulen. Sen kommer man upp för ett krön allting verkar lugnt, solen skiner fågelkvitter runt omkring. Men så kommer man upp och så glider man över ett stup, landar och kraschar hjulet på en död grävlig.
Roligt in i det allra sista, right?
Jag vet inte varför jag ska ta åt mig av allt? Förstår inte att det ska vara så svårt att bara flyta med strömmen och vara glad för det som händer. Göra det bästa av situationerna och se den ljusa sidan. Jag menar jag har ju alla anledningar till det i hela världen. Men Malin kan inte vara sån, nej hon måste fundera. Hon måste tänka och se att allt har en negativ anledning. Att inget eller ingen skulle vilja gå hennes väg, att hon inte duger.
Bekräftelse? Få veta att hon inte bara är någon av de alla andra? Jo, antagligen.
Vara rädd för att det inte finns någon som visar att hon är älskad.
Jag vet inte varför jag pratar om mig själv i tredje person, antar att det är för att jag vill tala om för mig själv att det sättet jag tänker på är fel. Jag vet om det, jag vet om det mycket väl men det fungerar inte att ändra tankarnas riktning. De bara flyter på och jag med dem.  Jag kan inte låta de små sakerna påverka mig så pass mycket som de små sakerna nu gör. Det kommer att gräva min grav, ärligt talat. Vad än folk säger eller gör/ inte gör gräver det en liten grop med en jordhög på sidan.
Malin säger; men vad fan livet går vidare darling. Puttä säger; du fungerar inte som du ska, du duger inte.
Två personer av mig som vänder sig från sida till sida. Kan se mig i spegeln ibland och faktiskt inte förstå vem det är som står där? Är det verkligen jag? Det finns så mycket underliga saker som pågår i mitt huvud. Mycket utav det påminner mig om förr, hur allting var och känslorna som fanns då. Känslan av att inte vilja existera, att inte vara någon och minst av allt mig själv. Numera är jag inte sådan, för det mesta. Jag kan vara glad för att jag är den jag är och det som jag har åstakommit men vissa stunder smyger sig svarta tankar tillbaka och viskar saker i mitt bakhuvud. Jag vet inte vad jag ska göra för att kunna slå bort dem men jag kommer lyckas, en vacker-solig-fågelkvitter-dag.

// Malin



On our way in different paths

Borde jag skämmas för att jag gått vidare? - Nej det tycker jag inte att jag borde göra.
Det var inte bra en längre tid i slutet, förnekar du det är det lögn. Jag var redo för det här, jag hade varit redo en längre tid. Men det var för svårt och jag var rädd vad som skulle hända. Hur jag skulle leva mitt liv?
Tills slut redde jag upp sakerna, jag tog till mig allt mod jag hade och jag kämpade mig igenom det. Jag hade min jobbiga tid men tog mig igenom det och kom ut lycklig.
Är det fel? Borde hela mitt liv falla ihop och jag sluta leva det? - Nej det tycker jag inte.
Jag menar inte att vår tid var dålig eller att jag inte var lycklig med dig. Jag menar att den sista tiden hade vi växt ifrån varandra, vi var inte det vi var för ett halv år sedan. Vi var inte VI.
Jag tycker inte riktigt att du bör blanda dig i hur jag nu lever mitt liv nu efter att jag gått vidare. Efter att vi har gått vidare ifrån varandra. Det är inte din sak att bry dig om längre, jag är inte din numera. Jag ska inte behöva känna skuld gentemot dig om jag är med andra killar. Det är inte det som menas med att "bryta upp".
Jag har gått vidare, det borde du också utan att lägga över din ilska på mig att jag lever mitt liv vidare.

// Malin


Im breaking free

I want to break free
I want to break free
I want to break free from your lies
You're so self-satisfied I don't need you

Det är nu eller aldrig. Jag ska göra det jag velat göra i ca fyra år. Jag ska bryta mig loss i från dig.
Jag ska bryta mig loss i från dina lögner, dina svek. Jag sa bryta mig loss från dig så du inte kan krossa mitt hjärta som du har gjort så jävla många gånger. Jag har till och med tappat räkningen!

Han ringde i torsdags. Och "förklarade" varför han inte har hört av sig sedan vi träffades. Va en av dom dåligaste ursäkterna jag har hört by the way. Hade först inget att säga... Men sen, mesig som jag är sa jag att de va okej...
OKEJ???? De är fan inte okej. Är så jävla trött på dig. Har lust att fucking kill you. (Visst det låter hemskt men de är sant) Hur många gånger har inte jag dött inombords när han sviker mig eller krossar mitt hjärta? 

Så i går natt bestämade jag mig. Im breaking free. Så jag skicka ett sms:
"Du, asså jag är ledsen men jag kan inte förlåta dig Nils. Du har fått så jävla många chanser. Är så trött på att bli sårad av dig. Det funkar inte..."
Några sekunder senare fick jag leveransrapport.

It's fukcing done... Vet inte om jag ska skratta eller gråta av lycka. Det känns så skönt. Som en stort jävla berg lossnat från mitt hjärta. I can finally breath.

Men nu behöver jag er mer en någonsin. Men jag vet att ni alltid är vid min sida!!! Och ni sviker mig inte, ni ljuger inte för mig och fram för allt krossar ni inte mitt hjärta!

 Peace out fuckers <3

Im freakin' happy :D

Canary Island

GRAN CANARIA FFS!
Vecka tre bär det av till Gran Canaria och värmen. Höhö, gissa om jag ser framemot  det? :D Pappa hade beställt resan idag, ska jag vara ärlig trodde jag inte att det skulle bli av. Det brukar vara så med min familj, jävla massa snack men kommer aldrig riktigt till kritan. Men för första gången blev det lite action och det tackar jag gud för.
Eftersom att pappa hatar att flyga också så ska vi åka något annat typ av flyg. Fråga mig inte vad men som är lite "lyxigare" eller vad man ska säga, inte lika trångt iallafall. Och på vägen dit så ska vi mellanlanda i Madrid och vara där i fyra timmar, woho! Och vet du Frank? På hemvägen mellanlandar vi i Madrid igen och i Frankfurt!  Hihahöhähåho ^^
Vi ska bo på ett hotell som heter Riu Waikiki, vilket bara det låter paradisaktigt och festligt tycker jag. Tydligen är det kostym-krav på kvällarna, vilket betyder att jag måste ta med mig finkläder. Eftersom att vi ska ha all inclusive så vi kommer äta all vår mat på hotellet. Knas eftersom att jag tycker att när man är på semester ska man inte vara fin, man ska kunna gå osminkad och lukta lite svett. ^^
Menmen vad gör man inte för lite bränna?
Tråkigt bara att det inte kommer vara så varmt, jag menar när vi var på Cypern hade vi ju 27 grader på nätterna, iofs var det ju högsäsong men endå. Mamma trodde att jag antagligen kommer tycka att det är kallt, haha.
Längtar så galet mkt.

// Malin


Är inte livet bara underbart ibland?

Känner mig lycklig just nu och ska dela med mig av bland annat det som gör mig så lycklig, F O T O



// Malin


FRIENDS

Ross: Oh, really? Well, I guess Monica should know about Atlantic City.
Chandler:
Du-ude!
Monica: What happened in Atlantic City?
Ross: Well, Chandler and I are in a bar...
Chandler: Did you not hear me say, "DU-UDE"?
Ross: ...and this girl is making eyes at Chandler, okay? So after a while he just goes over to her and, uh, after a minute or two, I see them kissing. Now, I know what you're thinking. Chandler's not the type of guy who just goes to bars and makes out with girls. And you're right. Chandler's not the type of guy just goes to bars and makes out with giiirls.
Monica: You kissed a GUY? Oh my God.
Chandler: In my defense, it was dark and he was a very pretty guy.



hihahöhåhähuha
Jag dööööör, kan skratta hur länge som hellst åt det här :D


MALINGLADDAG

Nu börjar äntligen världen se attraktiv ut igen.
Jag kan säga att jag mår bra och verkligen tala från hjärtat. Det var ett tag sedan jag kände på det här viset, trodde att jag mådde bra förr. Dock har det visats sig inte alls vara på det här sättet som jag känner nu. Jag känner att jag faktiskt skulle kunna bli glad om det visade sig att du hade funnit kärleken på annat håll. Jag skulle kunna vara glad för din skull och inte utrycka mig i mina egen sorg.
Det känns bra helt enkelt.
Jag trivs så bra med mina vänner och alla saker som vi planerar inför lovet och framtiden. Att kunna prata med människor och knyta nya kontakter på ett helt annat sätt som inte fanns möjligt förut.
Jag hatar mig själv för att nu inse hur mycket jag har saknat att umgås med mina vänner och vad jag har gått miste om. Sånt som jag trodde då inte var lika viktigt. Men herregud, man ska aldrig tappa greppet om sina vänner på det sättet som jag gjort. Ett mistag jag aldrig i hela mitt liv kommer göra om, nu ska jag hålla hårt och ge dem prioritering 1. Det finns inga bättre än er, KLART SLUT


Could you make it shallow, so that I can feel the rain?

Härligt det var att käka på Nisses med er alla brudarna i lördags. Känns som om det var länge sedan vi gjorde något alla tillsammans. Jag gillar typ er ^^
Härlig var lördagskvällen oxå, trevligt som fan.

Vill bara poängtera oxå att herrejävlar vad jag älskar att fotografera. Vill du göra mig lycklig, och jag menar inte glad, jag menar lycklig, då ger du mig en komplimang för mina fotografier.
Det finns inget mera avslappnande och uppiggande. Som ett lyckopiller, speciellt när man känner att den här rullen kommer att bli bra. Man hittar ett jätte bra litet enskilt ställe som man bara kan gå lös på. Som idag när jag var ute på jakt. Följde bara en liten stig som gick över en äng och rakt in i skogen, kom till slut fram till en udde och ett litet hus med en jolle. Fruktansvärt vackera höstbilder jag fick. En guldglimp mitt ute i tomma intet med massor av möjligheter.
Härligare känsla finns inte.

Glambabe, jag saknar dig oxå. Önskar att jag kunde gå tillbaka i tiden och ändra so bad på de saker som gjorde att vi gled ifrån varandra.
Du och Jag kommer alltid att ha en band som ingen i hela denna skamlösa värld kan klippa.

Gullefjun, Jag älskar dig.



Maybe it's too late to apologize...

I'm holding on your rope
Got me ten feet off the ground
And I'm hearing what you say
But I just can't make a sound
You tell me that you need me
Then you go and cut me down
But wait...
You tell me that you're sorry
Didn't think I'd turn around and say..

That it's too late to apologize, it's too late
I said it's too late to apologize, it's too late

I'd take another chance, take a fall, take a shot for you
And I need you like a heart needs a beat
(But that's nothing new)
Yeah yeah

I loved you with a fire red, now it's turning blue
And you say
Sorry like the angel heaven let me think was you
But I'm afraid

It's too late to apologize, it's too late
I said it's too late to apologize, it's too late
Woahooo woah

It's too late to apologize, it's too late
I said it's too late to apologize, it's too late
I said it's too late to apologize, yeah yeah
I said it's too late to apologize, a yeah

I'm holding on your rope
Got me ten feet off the ground...

 Peace out <3

With agony on the edge

Ångest, ångest och åter ångest.
När du lämna mig i fred? När ska jag kunna få göra något utan att ha dig fast vid mig? Som ett tuggumi i håret eller en mygga innan man ska somna, hänger du och dräglar mig i nacken.

Varje gång något inte blir som det ska kommer du tillbaka och påminner mig i maggropen att jag bara vill lägga mig ner i en boll på golvet och snyfta som ett barn. Jag orkar inte att leva med dig längre, jag orkar inte känna din gestalt mot mig, speciellt nu på hösten. Jag förstår inte att en årstid som är så vacker kan påverka en människa så negativt?
Ångest, ångest och åter ångest.
Jag antar att jag alltid kommer få leva med en stark ångest, måste bara leta reda på ett sätt att hantera det. Så jag varje gång någon börjar tala med mig om någon svårt känner för att bryta ihop.
Ja det är det jag vill göra nu. Jag vill lägga mig ner i sängen gråta ögonen ur mig och ha dig komma och krypa ner berdvid mig och lägga dina armar om mig. Jag vill gråta i din famn och höra dig säga att i resten utav mitt liv kommer jag aldrig mer stöta på något svårt för du älskar mig och vi kommer vara tillsammans tills döden skiljer oss åt.
Ångest, ångest och åter ångest.
Jag hinner tänka ungefär det innan verklighetsångesten kommer tillbaka och jag inser att jag är ensam. Att vi inte funkar tillsammans och att vi aldrig kommer ligga i samma säng igen. Antar att det är alla gamla minnen som spökar i bakhuvudet, det är väldigt lätt att tänka på dem när man väl är på egen hand. For sure gjorde man inte det under tiden man hade varandra. 

Men jag klarar av det, jag är stark. Behöver bara en lättnadskram just nu.
Det är alltid svårast på kvällarna när det kommer till att sova ensam.


Angående mitt nya får

Eftersom min favoritfärg är grön var jag bara tvungen att göra vårat får grönt. Egentligen är ju ingen av oss får särskilt rosa av oss, vet faktiskt egentligen inte varför det blev rosa från början. Det var ju ett ganska bra tag sedan som jag åstadkom fåret ifrån början. Så när vi hade våran första multimedialektion började jag med att göra om fåret. Vad tycks? Rosa eller grön?

image117


Some things I need to get off my chest

Just nu är jag så himla förvirrad. Har så otroligt mycket på hjärtat som jag vill ska släppa.
Försöker strunta i dom där känslorna som alltid är där. Men varje morgon när jag vaknar är dom kvar.
Och jag lovar It hurts with every heartbeat.

Jag tänker på dig, tänker på din röst dina ögon ditt leénde dina varma händer. Sättet du rörde mig, sättet du såg på mig. Hur du fick mig att le. Har nog aldrig vart så lycklig. Fan, jag önskar kunde stanna tiden. Jag vill att du ska hålla om mig föralltid, jag vill aldrig låta dig gå. Aldrig släppa din hand. Aldrig låta våran sista kyss avslutas.
Fan vad jag hatar dig! Varför skulle jag just fall in love with you?
Varje dag tänker jag tillbaka på hur jag kände när jag såg dig komma gående emot mig. Hur lycklig jag var när du gång på gång kramade om mig. Hur du tittade mig djupt i ögonen, hur du sa mitt namn.

Jag ville aldirg att dom där två timmarna skulle ta slut. Ville inte se dig gå ifrån mig.
Men jag är ändå så otroligt lycklig att jag fick träffa dig. Trodde det var en dröm när du ringde mig och sa att du var i Stockholm. Visste inte vart jag skulle ta vägen. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta.

Den värtsa känslan jag varit med om var när jag skulle släppa din hand, när jag skulle krama dig för sista gången. När jag skulle ge dig en sista kyss. Och tro mig jag är en av dom perosner som ALDRIG gråter. Men då var jag väldigt nära att låta  tårarna rinna ner för mina kinder.

Och nu en vecka efter har jag inte hört ett skit ifrån dig. Inte ett skit.
Jag trodde det var på riktigt nu. Trodde vi kanske skulle kunna satsa, att vi skulle träffas flera gånger. Jag vet i alla fall att jag är eller börjar bli kär i dig... På riktigt. Blev du kär i mig? Hur kände du efter att jag lämnat dig? Tänker du på mig i huvudtaget?

Inte undra på att jag är förvirrad... Och typiskt mig att också tro det värsta om allt. Kanske har du bara inte haft tid att ringa mig. Kanske har du tänkt att höra av dig i helgen? Jag har ingen jävla aning vad jag ska tro. Och jag hoppas inte något. För jag vet hur lätt du kan krossa mitt hjärta. Så jag låter det va. Om du vill mig något så får du höra av dig.

Jag ringde M nyss.
Varför?
Kanske behövde jag bekräftelse, kanske behövde jag höra en killes röst. Kanske saknade jag honom?
Jag vet inte...
Hur som helst så är känslorna kvar. Men jag hoppas på att dom är borta i morgon när jag vaknar och att jag då inte är lika förvirrad.

 Peace out <3

Love is wicked

We could keep trying
but things will never change
So I don't look back
Still I'm dying with every step I take
But I don't look back
And it hurts with every heartbeat

I wish you could stay with me another day 
I wish I could change your mind and make u stay
cause i'd give anything to hear you say:
I've been loving you eternally
Tears on my pillow cause your love is wicked
cry me a river cause your love is wicked
Baby i loved you from the very start 
even though i knew that you would break my heart 

If I told you once, I told you twice,
You can see it in my eyes.
I'm all cried out,
With nothing to say.
You're everything I wanted to be.
If you could only see,
Your heart belongs to me.
I love you so much, I'm yearning for your touch.
Come and set me free,

 I need you,
And you need me.
This is so plain to see,
And I will never let you go and,
I will always love you so.
Forever yours I'll be,
Baby won't you come and take this pain away.

Just some feelings about you...

  Peace out <3

Darkest of all time

Hittade en dikt, eller dikt och dikt men nåt liknande. Som jag skrev för en hel evighet sedan och tyckte faktiskt att den var ganska bra skriven. Så .. i stället för att den ska ligga på min dator och samla damm tänkte jag dela med mig av den till er. ^^


Skuggorna lurar i mörkret , de visar sig endast för utvalda och kväver dem sakta.
De smeker min rygg och hjärtat stannar för några miljondelssekunder och sedan försvinner de ut i tomrummet där ingen kan se dem.
Men när du känner dig som tryggast , när du fylls av glädje då återvänder de.. klamrar sig fast på ryggen och krossar dig som spegelgals , skoningslöst och helt utan förvarning.




Och så var det det där..

.. med att göra slut.
 Att bryta upp med sin bästa vän, sin kärlek. Även fast att det inte kanske känns rätt längre så är det tungt. Kalle och jag var tillsammans i 1 år, 5 månader och 1 dag eller 17 månader och 1 dag eller 519 dagar. Välj det du vill, men jag lovar att hur mycket man än tänker på att göra slut eller hur mycket man än förbereder sig på det och känner att det är det man vill, så kommer man att bli sårad.
Trots att det var det här jag ville och kände att det var det här som måste göras så kan jag inte förklara med ord hur mycket jag saknar honom just nu. Att jag vid varje tillfället jag blir ensam inte kan hjälpa tårarna som faller.
Vi har penderat så mycket tid tillsammans och att jag nu inte ska kunna träffa honom alls känns som en helt annan värld. Man har blivit varandras rutin, så vad gör man när det helt plötsligt försvinner?
För att jag inte ska sluta fungera och komma över det här måste jag umgås med mina vänner. Jag måste känna att jag har någon där att prata om sakerna med. Kalle var min bästa vän och jag berättade allt för honom, hände det något var han den första jag slog nummret till. Nu kommer hela situationen att bli så annorlunda, jag antar att min första tanke kommer bli att ringa honom men det kan jag inte göra nu på ett tag.
Blir det som jag önskar så förblir vi bästa vänner nu efter att stormen har lagt sig eller så kommer vi efter en tid inse att vi kanske hörde ihop trots allt och att det vi behövde var en paus. Men det är bara det jag önskar, inte för att något någon gång har gått min väg. Men det måste fungera för jag måste ha honom i mitt liv, det finns inget alternativ.
Och det är inte det att jag är rädd för att inte hitta en ny, verkligen inte. Utan jag är rädd för att jag inte ska hitta någon som honom, någon som verkligen kan acceptera mig för så onormal som jag verkligen är. Att jag inte kan slappna av på det viset som jag har kunnat gjort eller öppnat mig på det viset som jag gjort. Jag vet att du tycker att jag inte öppnade mig tillräckligt men jag tror inte att du förstod att jag (enligt mig själv) lämnade ut hela mitt liv, att jag pratade om så mycket mer än vad jag egentligen vågade.
Jag vet att det kommer att lösa sig men nu såhär dagen efter känns allting ganska hopplöst. Smällar man får ta men tanken man måste tänka är på alla bra stunder vi på det här ett och ett halft året har fått tillsammans och att jag inte skulle byta det mot något i hela världen. Inte ens mot Guns n' roses.

Jag vill att du ska veta att jag fortfarande älskar dig, att du var den första man jag någonsin älskat och det är så jag kommer komma ihåg dig. Jag finns här för dig, jag kommer alltid finnas här för dig. Det spelar ingen roll om du ringer mitt på natten eller om du ringer om hundra år, jag kanske kommer vara död men då finns jag där för dig på andra sidan. Och jag vet att du kommer vara där för mig med.
Kalle Brandshaug du kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta som bara är avsett för dig.

Önska mig lycka till i världen!


Missing you...

image111

 Saknar dina varma händer       Peace out <3

Angående den fantastiska onsdagen

I onsdags, för två dagar sedan var det nog kärlekens dag. För de flesta i alla fall. För Malin var det en härlig dag. Igår när hon kom till skolan sprudlade hon. Hon fullkomligt flög på moln. Har aldrig sett henne så lycklig förut. Det var underbart att se. Hennes glädje smittade av sig på mig. Och allt detta tack vare hennes fantastiska onsdag.

För Reebie, var det också en härlig dag. Hon skulle åka till Bromma om jag inte missminner mig och träffa en kille vid namn R. Deras natt blev rätt så lyckad efter hennes utsagor med bara tre timmars sömn. Congrats! :)

Linn som hade förlorat hoppet om N, försökt ta bort all möjlig kontakt fick ett telefonsamtal som gjorde att hon skakade resten av dagen. Bildbevisen har hon lagt upp alldeles själv. Helt fantastiskt, enligt min mening! Äntligen är det Linns tur, hennes lycka. Hennes stund att känna sig omtyckt och älskad av det manliga könet. Missuppfatta mig rätt, vi älskar Linn jättemycket och vi vet hur länge hon har längtat efter att vi den där smekningen över kinden. Inte av oss. Utan någon med muskulösa armar, där blodådrorna står ut precis så där som Linn vill ha dem och ett stort adamsäpple som man inte kan låta bli att trycka på.

Och vi får inte glömma Frank, som skrev det längsta inlägget i mannaminne här på bloggen. Skrev av sig sina funderingar i kring hennes två frågetecken. Det är bra att skriva av sig. Då kan man upptäcka känslor som man inte visste existerade och få svar på frågor man så länge längtat efter att få lösa.

I onsdags hade jag och Joie varit tillsammans i 200 dagar. Känns lite underligt. 200 dagar är långt. Faktiskt. Så jag fick min beskärda del av kakan jag också!

image115




Angående mitt dåliga beteende

Jag måste ursäkta mig. Förlåt för att jag beter mig som en sådan dålig vän. Förlåt för att jag inte har tid att fokusera helt och hållet på er. Skulle gärna göra det. Skulle helst  vara med  er men det är så mycket annat som står  vägen.  Och jag ber så hemskt mycket om ursäkt.  Vill inte att ni ska se mig som det svarta fåret (skämt å sido) i våran grupp. Vill känna mig equal med er. Säg till om ni har något emot mitt beteende så ska jag försöka att ändra på det snarast. Förlåt igen. Jag älskar er!


Den bästa dagen i mitt liv

      
 image114
     You say it best, when you say nothing at all

Some more about me

Jag kom på att jag var väldigt tråkig när jag skrev min presentation... Alltså "saker ni kanske inte visste om mig" grejen. Och så glömmde jag bort massa saker också, så här kommer lite mer

Saker ni kanske inte visste om mig

Jag kan vrida min handled ett helt varv
Jag kan rulla på magen
Jag kan titta med ena ögat in mot mitten och ha det andra vanligt
Jag kan göra den så kallade "snaken" alltså ett danssteg. Lite breakdance inspererat
Jag har egentligen lockigt hår men plattar det typ varje dag (Ja det är as jobbigt)
Jag har en tatuering (ny gjord)
Jag har haft percing i naveln men den sket sig helt enkelt...
Jag har sko storlek 41-42 i dom flesta skor :O
Jag är en jävel på att åka skridskor
När jag var sex månader gammal hade jag redan haft två öroninflamationer
Min favorit låt EEEVEEEER är Seven nation army med The White Stripes
Jag är gjord i Spanien
Jag vill döpa mina barn till: Tjejnamn: Lowa eller Neela Pojknamn: Keiran eller Adian
När jag var liten ville jag heta Tönrosa
När jag var liten drack jag en gång upp en av min systers parfymer...Hehe what can I say?
Jag brukade också äta bomull
Min idol är min lillebror Dennis. Jag beundrar honom så otroligt mycket.
Jag har en katt som heter Nelli. (Det finaste jag har) Och självklart mina vänner!!!
Jag kan typ ALLT om Orlando Bloom. ( Var lite besatt av honom ett tag)
Det sexigaste på en kille är: Hans händer, rösten, Adamsäpplet och till sist läpparna!
Jag har dansat sen jag var elva

Japp där hade ni lite mer om mig :)
Hope you'll like it

 Peace out <3

Love is all around

Vill bara ägna en tanke åt min underbara vänner.
Moa, Linn och Fanny.
Utan er skulle jag inte veta vart jag hade tagit vägen. Tror inte att det finns något bättre än att umgås med er. Inte nog med att det är underbart att ha en bästa vän som stöttar en i ryggen utan jag har lyckan att tredubbelt .
Ville bara tala om för er att ni är bäst och att jag kommer alltid finnas för er som ni finns här för mig. 24/7.

Love to all of you!

210313-88

Is there life on Mars?

Ni kanske tror att inte har något annat liv än att sitta här och skriva inlägg på bloggen? Men ser ni det har jag inte heller!
Vad har jag egntligen gjort idag? Jo jag har bakat och tittat på "Bonde söker fru". Höhö, kan bara föreställa mitt kommade liv som bondfru. Komiskt nog var mitt mål som liten att gifta mig med en bonde och ha en hel gård med djur. Kanske tv är ett alternativ för mig med?
Bakade helt underbara muffins som jag tänkte ta med mig och bjuda brudarna på onsdag som är våran fikadag. Chokladmuffins med stora chokladbitar i, väldigt orginellt men fuck vad gott. Bakade en chokladpaj också som är fruktansvärt god, den ska vi mumsa på nu ikväll.

Har fastnat på David Bowie också. Satan vad han är bra, skam till er alla som inte lyssnat på hans verk. Därför lägger jag in hans video, "Life on mars" så alla kan ta till sig och lyssna igenom den.

http://www.youtube.com/watch?v=ueUOTImKp0k

Sov gott. See you later, rock on.


Dalarna över en dag


Jo, jag for till dalarna.
Ingen lek var det. Först blev jag uppjagad vid tjugo över åtta och sen packade vi in oss i bilen jag, mor, far och mormor, morfar. Inte hade jag ätit någon frukost så galet hungrig var jag när vi efter en och en halv timme bestämde oss för att stanna och fika vid en avfart. Efter fikat satt jag och lyssnade på Ipoden med mamma;
Mamma; Ja men kan vi inte lyssna på den där Guns n roses låten du spela för mig vad hette den ..
Malin; Jag har ingen Guns n' roses här i nu.
Mamma; VAAAAAA!!??
Jag vet inte men jag tror att jag har fått en Gn'r stämpel över mig?
Vi stannade vid ett jätte stort varuhus också som hette "Karlsson" där jag köpte en tröja, tre linnen ( för 25 kr st! ) två böcker, block och ett pennfodral. Kände mig ganska nöjd med min shoppingrunda inne hos "Karlsson" .
När vi efter ytterligare en och en halv timmes bilfärd var framme vid Avesta Lasarett mötte Krister upp oss ( morfars bror ) och visade oss upp till Gustens avdelning. När vi kom satt han vid ett bord med huvudet lutandes i händerna, utan vetskap om vad som pågick runt omkring honom. Kändes jobbigt att se honom så, jag menar den bilden jag har utav Gusten i huvudet är när han sitter glad och väntar på Lillys middag. Har svårta att aceptera att den äldsta generationen i min släkt faktiskt håller på att kolna av. Där satt vi i ungefär två timmar, jag vet inte om han ens förstod att vi var där eller om han kommer ihåg det idag men lite klar i huvudet var han trots allt och det är jag tacksam för och det kändes bra att få träffa honom igen.
Det värsta jag har varit med om hände där på ålderdomshemmet också. När jag ska gå och hämta fika så går jag förbi en gammal retarded gubbe vid 70 stecket som efter att ha glott på mig hela vägen från det att jag rest på mig från stolen tills dess att jag var nära honom kläcker ur sig;
"Hej snygging"
Trodde att jag skulle börja gråta, blev så otroligt äcklad. Jag menar inte ens min morfar är 70 bast. Uääk. Till råga på allt säger gubben det EN GÅNG TILL när jag ska gå på toa. Jag menar vad är det för fel på samhället? Efter det gick jag inte förbi honom någe mer.
Efter att ha blivit uppraggad av en 70-åring i rullstol och sagt hejdå till Gusten for vi till Kristers och hans sons hus som de håller på att bygger på tillsammans. Efter lite tjat från min sida åkte vi förbi Dalahästen också på vägen till Krister. Herregud vad enorm den är. Den ända hästen jag älskar ^^ Bilderna kan ni se här ovanför.
På hemvägen stannade vi och åt middag i Sala, jätte god middag med både förätt, varmrätt och efterätt. Var hungrig som en gris eftersom att jag inte käkat någon middag dagen innan, ingen frukost och bara snabbt tryckt i mig tre smörgåsar vid fikat kl 12 så var det gott med middag.
Sen var det två och en halv timmars bilfärd hem.
Tacka Gud för Ipod.

Ska baka chokladpaj nu :D

See you later, rock on.


By the way

Tänkte berätta att jag har aldrig vart den personen som följt Idol. Tycker ärligt talat att det är lite löjligt... Jag menar kom igen Idol Ola...Vad är det för namn?
Men eftersom min mamma kollar på det började jag också göra det. Och helt plötsligt en kväll såg jag honom där på tv:n han såg nästan galen ut men jag älskade honom från första stund. Bättre blev det också när han gick vidare och nu är han på tv varje fredag. Inte nog med att han sjunger otroligt bra han är otroligt charmig också! Så nu har Han med stort h min röst! Och jag hoppas han tar hem det här. För jag menar Idol Christoffer... Det låter ju as bra :D

  Peace out <3

It's done

Min nacke är inte längre tom. Nu sitter där en vacker tatuering. Kunde inte blivit mer nöjd!

Det började med att jag, Malin, Fanny, Moa och Fredrik gick ner på stan för att möta upp min lilla smurfmamma. Jag åt en banan och drack lite saft. Sen var jag redo för att bli tatuerad. Fredrik följde inte med utan lämnade oss där men önskade mig lycka till.
 Sen gick vi in i affären. Tyvärr så fick mina älskade får inte följa med i i rummet där jag skulle bli tuatuerad men dom satte sig ner på golvet och väntade. Skulle inte klarat det utan dom.
Jag satte mig ner i stolen och så började det. Höll andan för jag trodde det skulle göra så ont....
 Är det ett skämt? Det här känns ju knappt. Tänkte jag när hon började. Det kittlades mer. Stack till lite på slutet men annars var de helt okej.
Sen var den gjord. Jag älskade den och det gjorde mina får också. Den är bara så perfekt, kunde inte blivit bättre.
Så nu är min nacke inte tom längre nu sitter där mitt vädurstecken!!! For sure!

   Peace out <3


Because days, come and go. But my feelings for you are for ever.

image102

Att vara eller inte vara?

Ska jag pallara mig med upp till dalarna med mor, far, mormor och mofar. Allihopa i samma bli i en hel dag och hälsa på min döende gammel farfar? ( Alltså vi kallar honom det, egentligen är det min mammas farfar. FYI är han 94 bast ) Eller ska jag stanna hemma och ha huset för mig själv hela dagen dock har jag en känsla av att jag kommer göra precis det som jag gjort idag. Vilket är ingenting.
Saken är den att åker jag med upp ska vi stanna  vid något shoppingcenter och jag kan shoppa arslet av mig. Jippi. Samt att jag känner på mig att om jag inte följer med upp kommer jag få dåligt samvete pga att jag nog inte träffa farar Gusten förrens på hans begravning. Känns fortfarnade i hjärtat att jag missade min morbrors bröllop. ( under lite andra omständigheter men iallafall ) Vill verkligen inte känna så om det här också. Sen om jag inte åker upp nu så lär jag aldrig  mer åka upp till dalarna och släkten där uppe om inte Gusten finns.
Men jag orkar inte riktigt och sen behöver jag skriva klart lite skolarbeten. Alternativet är om jag skriver lite på vägen upp, det funkar också. Herregud vad jag måste ladda om min Ipod isf. Kommer aldrig klara av tant pladdret i 6 timmars bilfärd.

Gaah, jag får se hur jag gör. Ska förbereda mig på avfärd iallafall. Om det inte skulle bli så finner ni mig väl här imorgon också. Wish me luck.


See you later, rock on.


Åh du härliga Cypern


Min utomlands-oskuld sveptes bort i sommar och aldrig har jag varit med om något så härligt i mitt 17-åriga liv.

image99
image100image101image98

Sjukling lämnar blogg

Jag blir helt galen av att bara sitta stilla och ha någonting att göra.
Funderar på att gå ut och fota lite men har inte riktigt kraften för det just nu. Ska ta med kameran när jag går ut och går med Pelle är planen. Sen tänkte jag att jag kanske skulle ta upp scannern så jag kan ladda in bilderna som jag tagit med den andra systemkameran och framkallat på gammalt vis och få in dem i datorn. Men jag orkar bara inte släpa upp skiten från garaget, Med tanke på att det är jag som ska hantera den också kommer jag säkerligen tappa maskien på stengången.
En fågel flög det in i morse i  mor och fars sovrum också, förstår inte riktigt vad de ska in och göra? Livrädd blev jag iallafall och trodde att det var någon som höll på att bryta sig in när talgoxén fladdrade om kring som en galning i rummet bredvid. Pelle förstod ingenting medan jag ringde i desperation till moder om råd. Jag stängde dörren och hoppades på det bästa. Har hört otaliga historier om fåglar som går till attack och skiter hej vilt. Till slut blev det lugnt och den flög ut utav sig själv, det ligger lite bajs i svorummet men lämnar man fönstret öppet så är det på egen risk.

Kommer antagligen att uppdatera min dag lite mera för er vid ett senare tillfälle, tills dess;

Rock on.


Patience

Japp, nog är det gott med te.
Herregud så snygg din tattoo blev Linnie, stolt att du hanterade smärtan så bra. Till skillnad från min fader som höll på att svimma, blev alldeles likblek den stackarn.  Du får gå runt med linne och uppstatt hår nu i kylan för att visa upp den ^^
Efter vi varit med Linnie på tatuerings studion, kilade jag upp till mamma och vi åkte och köpte en svart krona som jag ska hängandes ovanför min säng. Galet häftig det kommer att bli, måste bara sätta i lampor och fixa en kontakt. Sen är det bara att köpa ett typ av skrivbord med förvaring. en matta och ramar så jag kan sätta upp några av alla de fotografier som jag tagit och mitt rum är fulländat. Kommer aldrig att flytta hemmifrån.
Nej men nu är det dags att ta sikte mot duschen, känner mig som en hippo för tilfället. Ingen skola för mig imorgon heller på grund av att jag dragit på mig en förkylning. Så flickor ni får klara av Mediemilen själva imorgon, lycka till! Lite glad att jag slipper men också känns det som om att jag  skulle behöva vara lite närvarande på lektionerna, spec idrotten.
Men just nu bryr jag mig inte ett skit så nu ska jag duscha och vara glad!

See you later, rock on bitches.


Hårda dagar

Ska jag vara ärlig så känns allting hyffsat tungt just nu.
Jag försöker skriva två stycken uppsatser jag har i läxa men jag förmår mig inte bara att skriva dem, jag orkar bara inte. Har ingen som helst kreativitet på gång, vill bara krypa upp i sängen och ligga där utan skola, utan telefon, utan någon som ropar på en, utan allt. Har varit så fruktansvärt trött den här veckan, igår kväll somnade jag vid nio. Minns inte ens när jag somnade så tidigt senast. Tror musten gick ur mig helt igår när Fannys och mitt flaskvatten-arbete försvann. Mitt fel såklart, hade inte bifogat den när jag mejlade den till mig själv. Känner mig så jävla korkad.  Så nu får vi börja om från början när vi var nästan klara.
Skoldagarna är långa och intensiva och när jag kommer hem förväntas jag ha dammsugit, plockat ur diskmaskinen, lagat mat, hängt tvätt etc. JAG ORKAR INTE. Har bara lagt mig på soffan och kämpat för att hålla mig vaken trots att jag inte orkar röra armar och ben. Sen när familjen kommer hem får jag utskällning för att jag inte gjort dittan och dattan och jag orkar bara inte kämpa emot utan bara tar allt skit, vilket gör alltig ännu värre för mig inombords. Jag blir så arg.
På kärleksfronten går allting kanske tung också, största anledningen till att jag känner mig bummed tror jag. Men alla har väl sina stunder i förhållanden, inte är det här vår första i alla fall. Men vi har alltid klarat oss mycket bra ur dem. Vägen dit känns så galet lång bara. Jag älskar dig fortfarande trots allt och det kommer jag alltid göra <3

Ska dämpa mina smärtor med te nu, ända i mitt liv som jag har koll på. Hur jag vill ha mitt te, sorligt. Ska krypa upp i sängen och titta på Vänner ett tag innan utskällningen börkar ikväll igen.

See you later, rock on bitches.


Onsdag

Marknad idag, inge vidare. Förstår inte vad det var man tyckte var så gudomligt roligt när man var liten och vad var det man köpte egentligen? Yeez, vad man blir stor fort, lite för fort kanske. Vi köpte munkar och mumsade på och det blir man aldrig för stor för tack och lov!
Fanny och jag sitter och jobbar på samhällskunskapsskit. Lag och rätt, tråkigt som fan men vi är nästan klara i  alla fall. Vår lärare skriver så jävla långa helvetes frågor att vi nu efter dryga hälften fyllt två sidor.
Snorig som en häst är jag också, förstår inte varför. Känner mig inte förkyld och allergi kan det väl inte vara? Ett av livets alla mysterium.
Funderar på att ta en sväng på marknaden igen med mamma, hon skulle säkert bli glad då, men satan vad skönt det skulle vara att åka hem och lägga sig i sängen med en kopp te och Frasier. Gillar inte ens Frasier men Helene har lånat oss första säsongen för att hon tycker det är så bra. Känner mig lite skyldig att kolla, sedan kan det ju vara lite omväxlig ifrån Vänner där det inte finns någon mystik kvar och man kan säga alla repliker innan Matt LeBlanc gör det. Tolka mig inte fel, avgudar fortfarande Vänner i alla avseenden.

Menmen snart rast,

See you later, rock on bitches.


Det där med förhållanden...

Jag har fått det bekräftat. M ringde mig i söndags och tog upp det stora. svåra, kärleksfulla årdet förhållande...

M: Jag har tänkt. Vi var ju på gång förut, men vad hände?
*Lång tystnad*
Jag: Jag vet inte riktigt.
M: Du hörde ju aldrig av dig.
Jag: Det var ju du som aldrig ringde.
M: Men vad kräver du i ett förhållande?
* Ännu längre tystnad*
Jag: Jadu, jag vet inte.
M: Man ska ju kunna lite på varann.
Jag: Ja absolut. Och man ska inte va otrogen.
M: Nej fy fan de är bara skit eller hur?
Jag: Ja verkligen.
M: Så vad säger du?
Jag: Jag vet inte (slängde jag ur mig fort)

När det väl kommer till förhållanden säger jag aldrig de ordet jag velat sagt så många gånger. Det är bara det att det är aldrig rätt person som frågar. Visst tycker jag om M. Det är inte det. Det känns bara som att det aldrig kommer bli han och jag. Jag kan verkligen inte se oss tillsammans.

Varför? Jo nu ska jag berätta hur mycket jävla skit snack som sägs om honom.
1. Han tävlar med sina vänner om vem som kan ta flest oskulder
2. Han strular och knullar runt me alla
3. Han har haft sex me prostutierade
4. Han röker på
5. Och han är allmänt en jävla idiot
INGET av det stämmer. Absolut INGET!!!
Man ska fan inte säga ett skit om någon innan man känner personen. Jag lovar jag har verkligen ställt honom mot väggen och tvingat honom svara ärligt på frågorna.
Är jag säker på att han talar sanning?
Japp helt klart. Det är sånt man känner på sig och det kan man också se på personen.

Jag kan också säga att jag litar på honom till 100%, jag har roligt i hop med honom. Och jag kan va mig själv. Och jag känner mig också trygg. Ändå är de något som säger att det inte kan bli vi...
Är det för att jag är rädd vad andra kommer säga? Eller vad andra kommer tycka?
Jag vet att även mina närmsta vänner har fått helt fel bild av honom. Vet inte om dom tycker annurlunda nu? Men om det är någons tankar jag bryr mig om så är det mina vänners!

Senare på söndags kvällen ringde jag M och fråga om han ville komma över. Han hade aldrig vart hemma hos mig och jag tyckte det var på tiden. Vi låg i min säng och snackade, kollade på film. Och hade det allmänt mysigt.
Inget mer!!!
Och nu luktar min kudde som han. På något sätt gillar jag det.

Sen har vi ju Nils asshole Strömberg. Som jag aldrig kan släppa. Hur jag än försöker. Han har mig i ett järngräpp och jag hatar det. Samtidigt älskar jag det också.
Jag vill jätte gärna åka till han på höstlovet. Vill ligga i hans säng med hans armar runt mig. Jag vill att han ska kyssa mig och krama mig hårt. Och aldrig släppa!
Han är personen jag vill höra årdet förhållande i från. Men det är han som aldrig säger det..
Kommer han någon gång göra det? Det har jag inget svar på, och tyvärr M så har jag ännu inget svar till dig heller.

 Peace out <3

Och här kommer lite till

image96

Che Guevara is some real shit!!!

image97

Jag, ällmänt allmän... :)

Miffos

image95
Det är bara att älska oss!!

Miffos (får)life

RSS 2.0