Angående den första skrivuppgiften
Idag har vi haft våran första textlektion, textkommunikation A. Känns lite annorlunda, det känns typ som att allting börjar på riktigt nu. Det är ingen lek längre, utan fullt allvar. Det är verkligen nu vi måste visa vad vi går för. Halleluja. Jag och Linn tänkte iallafall lägga upp den första skrivuppgiften här.
Read and enjoy :)
Jag skriver för att ibland finns det så himla mycket tankar. De kommer från ingenstans och blir bara fler och fler och tillslut måste de bort. Vädras. Innan jag exploderar.
Att skriva har alltid varit ett sätt för mig att kunna kommunicera. Att kunna uttrycka mig i text för att få folk att förstå hur jag känner. Jag är bättre att skriva heta krönikor än att sitta i en debatt. Att använda orden på ett papper är för mig otroligt mycket lättare än att använda orden genom att tala. Texterna blir mer avancerade än sättet jag pratar på, texten kan bearbetas om och om igen tills den blir helt perfekt för sin mottagare.
Ibland skriver jag faktatexter, krönikor, artikelliknade reportage för att jag vill förmedla någonting till omvärlden. Jag använder orden som hjälpmedel för att förmedla någonting jag kanske tycker är orättvist, något jag är arg för eller någonting jag inte kan sluta tänka på. Jag tycker att det är roligt att skriva långa utdragna faktatexter, där det ligger otroligt mycket tanke bakom, mycket letande och framför allt blod, svett och tårar.
Min blogg använder jag för att mest rensa tankarna. Där skriver jag oftast om mina dagar i stora drag, ungefär lite som en offentlig dagbok. Där lägger jag upp bilder som jag själv tagit och ibland lite tyngre texter, i hopp om att någon kanske skulle läsa den och skriva någonting kritiskt som gör texten ännu bättre. Inläggen varierar från att vara korta och koncisa till långa och mer invecklade, mest beroende på mitt humör och behov av att få uttrycka mig.
Framför allt skriver jag för att må bra. Det finns ingen som förstår mig lika bra som tangentbordet eller pennan och pappret. Jag behöver skriva, för mitt eget välmående helt enkelt. För att jag vill. Jag vill någonting med orden som cirkulerar i mitt huvud, de vill ut. Ta sig ett eget uttryck .
Jag har olika vägar, olika tankar om vad jag vill göra sedan. Jag har svårt att välja exakt vad jag vill göra men å andra sidan, väljer man att specialisera sig inom textkommunikation är så finns det så otroligt många möjligheter, det gäller bara att hitta den rätta och ta den chansen. Mediabranschen är överbefolkad, särskilt journalistiken, så man behöver verkligen vara någonting alldeles extra. Någonting som folk får upp ögonen för. Någonting som folk inte glömmer bort i första taget. Antingen vill jag revolutionera sportjournalistiken, för sport har en väldigt stor del av mitt liv och jag vill uppmärksamma dem på saker de kanske glömt bort eller kanske bara har svårt för att se. Eller så vill jag skriva böcker. Jag vill berätta historier, känslosamma och djupa, eller glada och lätta. Berätta om människors liv. Och så vill jag doktorera i filosofi. Jag vet att det är en jättestor utmaning, men det är någonting jag har drömt om i hela mitt liv. Att skriva en doktorsavhandling med enbart filosofiska texter. Tyvärr, om jag känner mig själv skulle jag tröttna efter ett tag, ge upp, eftersom det tar otaliga år att formulera en doktorsavhandling.
För tillfället skriver jag mest för min egen skull. Men i framtiden vill jag skriva för andra. Jag vill förändra. Med hjälp av ordet vill jag hjälpa människor, jag vill göra folk arga, jag vill göra folk uppmärksamma. Jag vill helt enkelt skapa en förändring. Jag vill få folk att känna någonting när de har läst de jag har skrivit. Hur de känner kvittar, bara de känner någonting. Att de har fått igång tankarna. Att de kanske också vill förändra. Gud vad klyschigt det låter, men det är faktiskt min dröm. And the winner of the Miss World contest is...
Read and enjoy :)
Därför skriver jag
Jag skriver för att ibland finns det så himla mycket tankar. De kommer från ingenstans och blir bara fler och fler och tillslut måste de bort. Vädras. Innan jag exploderar.
Att skriva har alltid varit ett sätt för mig att kunna kommunicera. Att kunna uttrycka mig i text för att få folk att förstå hur jag känner. Jag är bättre att skriva heta krönikor än att sitta i en debatt. Att använda orden på ett papper är för mig otroligt mycket lättare än att använda orden genom att tala. Texterna blir mer avancerade än sättet jag pratar på, texten kan bearbetas om och om igen tills den blir helt perfekt för sin mottagare.
Ibland skriver jag faktatexter, krönikor, artikelliknade reportage för att jag vill förmedla någonting till omvärlden. Jag använder orden som hjälpmedel för att förmedla någonting jag kanske tycker är orättvist, något jag är arg för eller någonting jag inte kan sluta tänka på. Jag tycker att det är roligt att skriva långa utdragna faktatexter, där det ligger otroligt mycket tanke bakom, mycket letande och framför allt blod, svett och tårar.
Min blogg använder jag för att mest rensa tankarna. Där skriver jag oftast om mina dagar i stora drag, ungefär lite som en offentlig dagbok. Där lägger jag upp bilder som jag själv tagit och ibland lite tyngre texter, i hopp om att någon kanske skulle läsa den och skriva någonting kritiskt som gör texten ännu bättre. Inläggen varierar från att vara korta och koncisa till långa och mer invecklade, mest beroende på mitt humör och behov av att få uttrycka mig.
Framför allt skriver jag för att må bra. Det finns ingen som förstår mig lika bra som tangentbordet eller pennan och pappret. Jag behöver skriva, för mitt eget välmående helt enkelt. För att jag vill. Jag vill någonting med orden som cirkulerar i mitt huvud, de vill ut. Ta sig ett eget uttryck .
Jag har olika vägar, olika tankar om vad jag vill göra sedan. Jag har svårt att välja exakt vad jag vill göra men å andra sidan, väljer man att specialisera sig inom textkommunikation är så finns det så otroligt många möjligheter, det gäller bara att hitta den rätta och ta den chansen. Mediabranschen är överbefolkad, särskilt journalistiken, så man behöver verkligen vara någonting alldeles extra. Någonting som folk får upp ögonen för. Någonting som folk inte glömmer bort i första taget. Antingen vill jag revolutionera sportjournalistiken, för sport har en väldigt stor del av mitt liv och jag vill uppmärksamma dem på saker de kanske glömt bort eller kanske bara har svårt för att se. Eller så vill jag skriva böcker. Jag vill berätta historier, känslosamma och djupa, eller glada och lätta. Berätta om människors liv. Och så vill jag doktorera i filosofi. Jag vet att det är en jättestor utmaning, men det är någonting jag har drömt om i hela mitt liv. Att skriva en doktorsavhandling med enbart filosofiska texter. Tyvärr, om jag känner mig själv skulle jag tröttna efter ett tag, ge upp, eftersom det tar otaliga år att formulera en doktorsavhandling.
För tillfället skriver jag mest för min egen skull. Men i framtiden vill jag skriva för andra. Jag vill förändra. Med hjälp av ordet vill jag hjälpa människor, jag vill göra folk arga, jag vill göra folk uppmärksamma. Jag vill helt enkelt skapa en förändring. Jag vill få folk att känna någonting när de har läst de jag har skrivit. Hur de känner kvittar, bara de känner någonting. Att de har fått igång tankarna. Att de kanske också vill förändra. Gud vad klyschigt det låter, men det är faktiskt min dröm. And the winner of the Miss World contest is...
Kommentarer
Trackback
