Incredible 4 - de otroliga fyra

Jag har lust att skrika. Skrika för att allting är så fel. Skrika för att de är så orättvisa. Skrika för att vi inte har något att säga till om. Skrika för att jag vill vara 5 år igen, slänga mig ner på marken och bara slå. Slå för att jag är så arg. Slå för att jag inte får som jag vill.

Tänk om man alltid fick som man ville. Tänk om lilla jag hade all makt i världen. Då skulle inte medias omstrukturering ens finnas. Jag tyckte att det var bra som det var. Förstår inte alls var de försöker åstadkomma. Om de vill testa det "nya systemet" kan de väl göra det på några som är med på det. Några som vet att klassen kommer att splittras till 2:an. Så att inte alla de starka banden skapas.

Måste faktiskt få säga att våran klass är bäst. Det finns inga bitchblickar, inga suckar, inga elaka kommentarer. I våran klass kan man vara sig själv, utan att skämmas för dittan och datten. Vilket är väldigt skönt. Vi trodde att vi skulle rocka på media i 3 år tillsammans. Vi skulle vara den klassen som skulle vara i särklass den bästa som någonsin entrat mediakorridoren. Tillsammans kunde vi göra underverk. Bara vi slapp A. Bara vi slapp våran paralellklass. För där går bara en massa bitchar. Okej, förlåt. Jag drar alla över en kant. En och samma kant. Alla är säkert inte bitchar. De är säkert jättesnälla. Men de är blonda och står och sprayar håret i korridoren. Ni kanske har läst mitt inlägg om glamour tidigare? Då vet ni vart jag står på den punkten, så slipper jag predika om det här och nu.

Okej, jag ska berätta hur det ligger till. Mediaprogrammet ska omstruktureras. När man kommer till årskurs 1 ska man hamna i en preliminära klass. Där ska man gå tillsammans med ca 30 andra elever och prova på alla inriktningar under det första året. Till det andra året ska man sedan delas upp beroende på vilken inriktning man har valt. Man ska alltså få en helt ny klass.

Detta kanske inte verkar särskilt konstigt. När jag själv skriver det tycker jag att det verkar ganska rimligt att man gör såhär. Men inte i verkligheten. Jag vill gå med mina klasskompisar, som jag har fått jättebra relationer med. För mig är det okej att gå inriktningen med dem som har valt samma inriktning, men jag kan väl få ha kärnämnena med min klass, eller? Nej, nu blandar vi hejvilt.

Det enda jag begär är lite elevinflytande. De kunde ha lyssnat på oss. Tänkt på hur vi känner. Men nej, vi skiter fullständigt i allting som heter demokrati och leker diktatorer, hela bunten. Fine, ni tror på erat system och vi tror på vårat. De vuxna vinner återigen över de små och mindre utbildade. Det är bara att svälja. Återigen, som sagt.