Incredible 4 - de otroliga fyra

Det var en solig dag i augusti. Jag skulle själv ta mig igenom denna hemska dag. Jag skulle börja en ny del av mitt liv. Jag skulle verka äldre och mer ansvarstagande. För jag skulle börja på gymnasiet. Och jag skulle få klara mig själv. Alldeles själv. Mitt hjärta krympte ihop, de klappade väldigt fort och helst av allt skulle jag nog vilja lägga mig i ett hörn, krypa ihop till en liten boll och bara gråta. Men det är inte riktigt så det fungerar. Så jag tog mig i kragen och gick in i aulan. Som tur var fanns min allra bästa vän som stöd. Men hon skulle inte gå samma program som jag. Det var därför jag kände mig så ensam. Det var så många nya ansikten. Det var inte många som man kände igen. Vilket gjorde det hela ännu mer frightning. De ropade upp mig nästan först. Jag skulle få börja i klassen Mp1b. Vi skulle följa efter våra mentorer till klassrummet. De ropade upp Linn Fridh, Malin Lindersson och Fanny Pereira Nielsen också, men de namnen la jag ingen större notis till då jag fokuserade på att ta mig så ljudlöst som möjligt ut ifrån aulan.