Sagan om Incredible 4, del 2


/


Nu stod man inför dessa häpnandsväckande tunga ögonblick.

Jag blev visad till ett klassrum som låg längst bort i en oändligt lång korridor fylld med ansikten man aldrig sett förut. Jag satte mig ner, hängde väskan på kanten utav stolen och försökte höra hur högt mitt hjärta slog och kolla hur röda mina kinder egentligen var. Vilket var fullständigt omöjligt, men jag ville ju självklart göra ett så pass bra första intryck som möjligt.

De första dagarna flöt på. Jag kan inte säga någonting annat att de var så hemska att jag faktiskt har förträngt vad vi gjorde de första dagarna. Hur jag lyckades få tiden att gå. Jag minns bara stadsvandringen och att det var galet tråkigt. På måndagen veckan efter började jag väl ta mitt förnuft till fånga och istället för att stänga in mig i min egna lilla värld så började jag prata med folk. Skapa relationer. Relationer med folk som i framtiden skulle komma att betyda besinningslöst mycket för mig.

Skolan skilde sig inte särskilt mycket från den förra skolan jag spenderat tre år. De stora skillnaderna var väl egentligen att jag inte hade mina närmsta vänner bredvid mig och att lärarna var nya. Tryggheten att försvunnit. Den första skoluppgiften jag minns var att vi i grupper skulle gå ner på stan och intervjua 3 stycken olika politiker. Jag, Linn och Jennifer blev grupperade tillsammans. Vi hade fått den briljanta idén att vi skulle ta med ljudutrustning och spela in alltihopa istället för att stå och anteckna, på det gamla vanliga viset. Vi gick ner på stan tillsammans och jag minns att jag hade på mig mina svarta vans med vita döskallar på. Och Linn frågade om jag tyckte om döskallar.

Rasterna spenderade jag tillsammans med en tjej som tupperade sitt hår. En tjej som hade pojkvän i Stockholm och hon berättade att han var Hammarbyare och att hon brukade följa med honom på fotboll. Hon hade varit på några matcher som jag också hade sett men hon var måttligt intresserad medan jag blev helt uppvarvad när hon berättade. Sedan blev hon sjuk. Denna hemska halsfluss som fortfarande förföljer henne. Så jag blev själv igen.









Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0