Angående besattheten av glamour
Alltid, genom alla tider har alla försökt att försöka bli den perfekta människan. Den vackraste, mest utbildade, mest intelligenta, mest berömda, den bästa alla kategorier helt enkelt. Jag vet inte om man kan förklara det enklare än att människan har storhetsvansinne.
Jag vill förklara det här lite bättre för er. Och jag vet ett jättebra exempel, kolla alla modebloggar som finns på nätet. Där tipsar dagens unga de andra unga som inte har något liv eller någon lust att fixa en egen stil om hur de ska klä sig, hur de ska leva sitt liv. Hur de ska kunna bli så där glamourös. Jag måste få säga att jag föraktar dess modebloggar. Jag har ingenting emot att de klär sig moderiktigt eller liknande, jag tycker bara att de har gått över den där berömda gränsen. För mig spelar det ingen större roll om mitt läppglans kommer ifrån H&M och kostar 14,50 kr medan hela deras liv går ut på att skriva blogginlägg om konsistensen på Chanels senaste genomskinliga läppglans.
För ungefär en vecka sedan kollade jag på Sofis mode, hon rapporterade om det senaste trenderna från New York. De senaste och hetaste. Jag blev helt fast. Mina ögon blev stora som tennisbollar. Hon berättade om att det senaste senaste var lösögonfransar. Alla de mest berömda berömda använde dessa och köpte dem ifrån den här speciella ögonfransbaren i centrala New York, ögonfransarnas mekka obviously. I denna shop kunde man köpa allt och lite till för att kunna sminka sina ögon. Och jag blev helt förtrollad. Jag ville också ha sådär vackra ögonfransar. Jag vill också ha en takvåning i NY där jag kan skriva böcker, gå på kändisfester, skrivas om i tidningar, beskrivas som den vackraste på jorden, skaffa en massa barn och bli rik. Ibland.
Men för mig finns det så mycket mer. Det finns viktigare saker i livet än att vara den mest glamourösa människan som någonsin gått på denna jord. Självklart är utseende väldigt viktigt, jag tycker inte om att gå ut ur huset osminkad och så vidare. Men jag tror inte att ju vackrare man är desto lyckligare blir man. Det finns saker i livet som gör en lycklig, det finns små saker, som inte behöver vara stora kändisgalor. Det kan vara att man får en ros på sin födelsedag. Eller att man hittat någon att dela allt med.
Det som irriterar mig mest är att jag föll för Sofis mode. Vilket bara bevisar att alla fjortistjejer som kollade på det där tog det närmsta kreditkortet och sprang ner till närmsta affär för att köpa de snyggaste lösögonfransarna. Tur att jag har lite mer självbehärskning än så. Hoppas att ni förstått vad jag menar. Jag har så mycket tankar om det här så det kanske blir en följetong.
På återseende, då. Forza Bajen!
Jag vill förklara det här lite bättre för er. Och jag vet ett jättebra exempel, kolla alla modebloggar som finns på nätet. Där tipsar dagens unga de andra unga som inte har något liv eller någon lust att fixa en egen stil om hur de ska klä sig, hur de ska leva sitt liv. Hur de ska kunna bli så där glamourös. Jag måste få säga att jag föraktar dess modebloggar. Jag har ingenting emot att de klär sig moderiktigt eller liknande, jag tycker bara att de har gått över den där berömda gränsen. För mig spelar det ingen större roll om mitt läppglans kommer ifrån H&M och kostar 14,50 kr medan hela deras liv går ut på att skriva blogginlägg om konsistensen på Chanels senaste genomskinliga läppglans.
För ungefär en vecka sedan kollade jag på Sofis mode, hon rapporterade om det senaste trenderna från New York. De senaste och hetaste. Jag blev helt fast. Mina ögon blev stora som tennisbollar. Hon berättade om att det senaste senaste var lösögonfransar. Alla de mest berömda berömda använde dessa och köpte dem ifrån den här speciella ögonfransbaren i centrala New York, ögonfransarnas mekka obviously. I denna shop kunde man köpa allt och lite till för att kunna sminka sina ögon. Och jag blev helt förtrollad. Jag ville också ha sådär vackra ögonfransar. Jag vill också ha en takvåning i NY där jag kan skriva böcker, gå på kändisfester, skrivas om i tidningar, beskrivas som den vackraste på jorden, skaffa en massa barn och bli rik. Ibland.
Men för mig finns det så mycket mer. Det finns viktigare saker i livet än att vara den mest glamourösa människan som någonsin gått på denna jord. Självklart är utseende väldigt viktigt, jag tycker inte om att gå ut ur huset osminkad och så vidare. Men jag tror inte att ju vackrare man är desto lyckligare blir man. Det finns saker i livet som gör en lycklig, det finns små saker, som inte behöver vara stora kändisgalor. Det kan vara att man får en ros på sin födelsedag. Eller att man hittat någon att dela allt med.
Det som irriterar mig mest är att jag föll för Sofis mode. Vilket bara bevisar att alla fjortistjejer som kollade på det där tog det närmsta kreditkortet och sprang ner till närmsta affär för att köpa de snyggaste lösögonfransarna. Tur att jag har lite mer självbehärskning än så. Hoppas att ni förstått vad jag menar. Jag har så mycket tankar om det här så det kanske blir en följetong.
På återseende, då. Forza Bajen!
Kommentarer
Postat av: Anonym
mycket bra skriver Moa!
Trackback
