Incredible 4 - de otroliga fyra

Nu var det sex veckor sedan jag träffade honom. Sex veckor sedan jag för första gången i mitt liv såg honom i verkligheten. Första gången han inte längre va Nils på msn utan bara Nils. Under två timmar var vi varandras. Det fanns inga andra, bara vi.
Nu var det fyra veckor sedan jag bestämde mig för att skita i honom. Fyra veckor sedan jag insåg att jag inte orkade längre. Fyra veckor sedan jag insåg att he is a mother fuckin' ASSHOLE. 

Jag måste erkänna att det har vart svårt. Svårt att inte lufta på luren och ringa honom, berätta hur mycket jag saknar honom. Berätta att jag förlåter honom som alla dom andra gångerna. Svårast har det vart när jag ligger vaken på nätterna och tänker på den dagen för sex veckor sedan. Hur lycklig jag var att se honom. Kanske någonstans inne i min förvirrade hjärna ville jag att han skulle ringa mig.

Idag är jag stolt över mig själv. Jag menar om jag har klarat mig så här långt kan jag klara mig fyra dagar, fyra veckor fyra månader kanske till och med fyra år till. Eller hur?

That don't kill me can only make me stronger. So my tears dry on their own!

 Peace out <3