Incredible 4 - de otroliga fyra

Har tänkt länge nu att jag ska sätta mig ner och skriva blogg.
Det är alldeles för många tankar i mitt huvud just nu för att jag ska kunna gå omkring utan att få dem vädrade. Jag tänker alldeles för mycket för mitt eget bästa. Jag har i alla fall umgåts med gamla farsgubben idag. Vi har varit in till Norrtälje för att köpa byggmaterial till sängbord och diverse saker i mitt nya rum. Ja, kanske inte riktigt "nya" numera men vår familj är inte utav den snabba sorten som det nämnts tidigare.
Det var skönt att umgås med pappa faktiskt, det var längesen det var bara han och jag. Tro det eller ej men han kan vara riktigt rolig ibland. Härligt att ha en förälder som man kommer överräns med, ibland.

Har funderat rätt mycket på varför jag måste känna att jag har en kille runt omkring mig jämt också. Jag menar vad är det för jävla bekräftelse-skit? Måste sluta med det genast och ta vara på saker med mina vänner i stället. Släppa det där fjortistankarna och bete mig som en normal singel i stället.
Antar väl att jag saknar det där att ha någon som får kinderna blossa och hjärtat slå extra slag. Att man kan vara så beroende av kärleken är vansinnigt egentligen. Men har man haft det gränslöst i ett och ett halvt år kanske det inte är så underligt att man blir beroende. Lite sympati där?

Simon besökte mig en stund idag. Jag har saknat honom, oj vad jag har saknat honom. Barndomsvän, x, hjälte och bästis. Han är utav de få här i världen som har sett mig i tamigfan alla versioner. När jag tänker efter kan jag faktiskt skämmas lite för att han kanske har sett för mycket. Men han finns kvar hos mig fortfarande och det är det som spelar roll, varför är ett mysterium jag aldrig kommer få svar på.
Vi har gjort så mycket tillsammans och skapat många minnen, inte bara du och jag. Du, jag och min familj. Ålandsbåten första gången när morfar åt så mkt och vi sprang och köpte lakritspipor åt mamma. Var det innan eller under tiden vi var tillsammans? Jag minns inte men bra hade vi det.
Jag har ett speciellt minne som jag tror aldrig att jag kommer glömma. Vi var hemma hos dig och jag skulle gå hem. Jag sa att du inte behövde följa med men det skulle du minnsan göra i alla fall en liten bit, i tofflor. När vi sedan skulle skiljas åt stod vi ett länge, länge och sa hejdå. Du vände och jag fortsatte min vandrig hem men jag kom inte långt innan du höll på att köra över mig med cykeln. Ett litet men värdefullt tillfälle som fick mig att känna mig betydelsefull.
Det jag egentligen vill säga är att du betyder väldigt mycket för mig och det kommer du alltid att göra. Vet du om det? Jag måste börja säga till det dig så du förstår det, bara för att jag är dålig på att höra av mig så saknar jag dig inte.


Så tänker jag tillbaka på gamla tider ännu mera. Tiden då jag hade er, två bästa vänner med björnehumor. Att saker kan gå så mycket fel men ändå satt vi klistrade ihop, det är otroligt. När jag tänker tillbaka förstår jag inte hur allt kunde bli så knasigt och jobbigt. Vi hade många stunder som var av de värsta slagen men vi hade främst många stunder som jag inte kan benämna annat än som fantastiska.
Jag tror allt vi gjorde var att skratta och jag var lyckligast när jag var med er. Vi var bäst tillsammans och jag kan ibland förbarma mig över att vi inte kämpade när vi gled ifrån varandra. Dock tror jag att vi vuxit åt olika håll och jag tror inte alls att det skulle vara som förr om vi blev vänner igen. Vi har blivit sådana olika presoner jämförelsevis från hur vi var då men det är underbart att ha de minnen som vi har tillsammans och de är dem jag sätte värde på.
Alla sjuka McDonald's besök, sleepovers och dramalektioner. Dramalektionerna har det hänt mycket på, verkligen jätte mycket. Vad hette den där leken när vi låg på golvet och man skulle hålla i varandra och en skulle försöka dra bort en efter en? Ogräs?
Kul hade vi i alla fall från början till slut.
Jag kan minnas så konstiga saker om er, era skor, lukten från era hår och era rörelser. Fråga inte varför jag tänker på det när jag tänker på er men av någon anledning så gör jag det. Jag tänker ibland på oss, Grön, Gul och Svart, och det stunder vi haft. Jag värderar dem högt trots allt jag hoppas att ni gör detsamma.