Incredible 4 - de otroliga fyra

.. med att göra slut.
 Att bryta upp med sin bästa vän, sin kärlek. Även fast att det inte kanske känns rätt längre så är det tungt. Kalle och jag var tillsammans i 1 år, 5 månader och 1 dag eller 17 månader och 1 dag eller 519 dagar. Välj det du vill, men jag lovar att hur mycket man än tänker på att göra slut eller hur mycket man än förbereder sig på det och känner att det är det man vill, så kommer man att bli sårad.
Trots att det var det här jag ville och kände att det var det här som måste göras så kan jag inte förklara med ord hur mycket jag saknar honom just nu. Att jag vid varje tillfället jag blir ensam inte kan hjälpa tårarna som faller.
Vi har penderat så mycket tid tillsammans och att jag nu inte ska kunna träffa honom alls känns som en helt annan värld. Man har blivit varandras rutin, så vad gör man när det helt plötsligt försvinner?
För att jag inte ska sluta fungera och komma över det här måste jag umgås med mina vänner. Jag måste känna att jag har någon där att prata om sakerna med. Kalle var min bästa vän och jag berättade allt för honom, hände det något var han den första jag slog nummret till. Nu kommer hela situationen att bli så annorlunda, jag antar att min första tanke kommer bli att ringa honom men det kan jag inte göra nu på ett tag.
Blir det som jag önskar så förblir vi bästa vänner nu efter att stormen har lagt sig eller så kommer vi efter en tid inse att vi kanske hörde ihop trots allt och att det vi behövde var en paus. Men det är bara det jag önskar, inte för att något någon gång har gått min väg. Men det måste fungera för jag måste ha honom i mitt liv, det finns inget alternativ.
Och det är inte det att jag är rädd för att inte hitta en ny, verkligen inte. Utan jag är rädd för att jag inte ska hitta någon som honom, någon som verkligen kan acceptera mig för så onormal som jag verkligen är. Att jag inte kan slappna av på det viset som jag har kunnat gjort eller öppnat mig på det viset som jag gjort. Jag vet att du tycker att jag inte öppnade mig tillräckligt men jag tror inte att du förstod att jag (enligt mig själv) lämnade ut hela mitt liv, att jag pratade om så mycket mer än vad jag egentligen vågade.
Jag vet att det kommer att lösa sig men nu såhär dagen efter känns allting ganska hopplöst. Smällar man får ta men tanken man måste tänka är på alla bra stunder vi på det här ett och ett halft året har fått tillsammans och att jag inte skulle byta det mot något i hela världen. Inte ens mot Guns n' roses.

Jag vill att du ska veta att jag fortfarande älskar dig, att du var den första man jag någonsin älskat och det är så jag kommer komma ihåg dig. Jag finns här för dig, jag kommer alltid finnas här för dig. Det spelar ingen roll om du ringer mitt på natten eller om du ringer om hundra år, jag kanske kommer vara död men då finns jag där för dig på andra sidan. Och jag vet att du kommer vara där för mig med.
Kalle Brandshaug du kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta som bara är avsett för dig.

Önska mig lycka till i världen!