Därför skriver jag

Textelev numer två, här har ni min anledning ^^

När jag skriver så finns det inga andra problem i världen. Det är bara jag och mina tankar. Jag kan på något sätt känna mig lättad. Att något faller från mitt hjärta.
Och på något sätt så känner man sig fri. Man kan skriva vad man vill och hur man vill, också om exakt vad som helst. Jag kan utrycka mig på ett annat sätt än att prata. Jag kan skriva ner mina tankar och mina känslor. Jag får tycka och tänka exakt som jag vill utan att någon dömer mig. Utan att någon säger emot. Skriva är för mig som att rensa hjärnan, få ut sådant som jag inte vill ska vara där.

Jag älskar att skriva om egentligen allt. Det finns som många tankar kring allt och man tycker alltid något speciellt om det man skriver om. Både bra och dåliga saker. Mest av allt älskar jag att skriva krönikor. Det känns bara så fritt, för några minuter är det jag som bestämmer. Jag får tycka till och berätta hur jag känner. Jag kan utrycka mig precis som jag vill.

Det är alltid roligt att hitta på egna berättelser och leva sig in i någon eller någons annan värld, att bara komma i väg från sig själv en liten stund. Därför tycker jag det är roligt att skriva noveller eller berättelser. Sen tycker jag om att skriva blogg. Att man kan få öppna sig för en del människor man inte känner. Och på det sättet kan man också lära känna nya. Man får berätta om sig själv och om sitt liv. Vad som händer om dagarna. Kanske något roligt eller tråkigt. Hur som helst så är det kul att dela med sig. Och också där kan man få ut allt man har på hjärtat. Att man kan få feedback av andra som också kan tycka till om det du skriver. Sen är det alltid roligt att intervjua människor, speciellt människor som man inte känner. Och få massa information om saker man är intresserad av. Eller också få lära sig något nytt.

Jag tror att skrivandet kan göra en stor skillnad för alla. Och den har gjort en väldigt stor skillnad för mig. Dom tider man har haft det svårt har jag alltid kunnat få ut det jag har inom mig genom att skriva. Dom gångerna jag inte velat berätta vad jag har i huvudet har jag skrivit ner det. Det är som att lätta på locket och släppa ut lite känslor och tankar. Det kan ju också vara idéer. Jag ångrar att jag började skriva så sent. Jag tror det kan vara bra att skriva även om man är liten. Både om bra och dåliga saker. Också lära sig stava bättre, och kunna kommunicera genom att skriva. Jag tror också att om man skriver så blir man inte isolerad från om världen utan vågar öppna sig. Kanske för någon annan eller kanske våga öppna sig för sig själv.

I framtiden vill jag helt klart jobba med att skriva. Jag skulle älska att bli krönikör. Efter som jag har så mycket att säga om allt. Och jag vill öppna mig, jag vill att alla ska veta hur jag känner eller vad jag tycker om vissa saker. Kanske inte dela med mig av allt men att jag ändå kan öppna mig. Sen finns det säkert vissa människor som har andra åsikter och tycker det jag skriver verkar helt fel eller konstigt.  Sen finns det ju dom som kan känna igen sig i det jag skriver om och kanske till och med får idéer och stöd av det jag tycker. Min absolut största dröm är att bli chefsredaktör över någon ungdomstidning. Man kan också tänka mig att bli copywriter. Leverera med text och att kunna göra intryck. Få reaktioner om sitt arbete eller om det man har skrivit om. Att helt enkelt kunna få göra det man älskar och sen att andra människor vill ta del av det är helt otroligt!

Peace out <3


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0