Svenska uppgift
Det behövde inte vara sant så jag hitta på den värsta dagen jag kunde tänka mig.
Här är mitt resultat:
Hej kära Rebecca
Hej Rebecca. Nu var det ett tag sen så jag tänkte ta och skriva lite till dig.
Hoppas allt är bra med dig och att du trivs i London.
Oj vilken dag det har varit för mig, vet inte vart jag ska börja?
Jag vakna som vanligt en timma försent och var tvungen att hoppa över frukosten för att hinna med bussen som skulle gå till Stockholm om 20 minuter.
Så jag slängde på mig ett par jeans och den första t-shirten jag fick syn på, och började sen springa mot bussen.
Vilken tur att jag hade med vind annars hade jag aldrig hunnit.
När jag sätter mig ner på bussen ser jag till min stora fasa att jag hade tagigt på mig min Che Guevara t-shirt (han som är den största mannen inom kommunismen) Och jag som ska på jobbintervju på en borlig tidning. Men det fanns inget jag kunde göra.
När jag väl är framme i Stockholm är jag så hungrig så jag springer till närmsta Pressbyrå och köper en stor kaffe och en macka. Hittar en bänk där jag sätter mig och ska precis ta en klunk av mitt kaffe när någon puttar till mig och jag spiller ner mina jeans med ovanligt hett kaffe. Jag försöker desperat att torka upp det med det är meningslöst och det bränns så otroligt. Som tur är hade jag min macka kvar så jag trycker i mig den och börjar gå mot tunnelbanan.
Efter några minuter börjar det klia så förfärligt på halsen och det känns som om hela mitt ansikte sväller upp.
När jag kliver av tunnelbanan letar jag rätt på närmsta toalett och ser mig själv i spegeln. När jag får syn på mitt ansikte får jag en chock. Hela ansiktet är rött och uppsvullet.
Jag blir förvirrad och undrar vad det kan bero på. Sen kommer jag på det, jag är ju allergisk mot skaldjur och vad var det på min macka? Självklart skagenröra.
Jag tar ett djupt andetag och kollar ner på mina nerspillda jeans.
"Det kan ju inte bli värre" säger jag till mig själv och fortsätter mot min jobbintervju. När jag känner små, små regndroppar mot min panna.
- Det här kan inte va sant. säger jag till mig själv
Men fortsätter ändå. Efter några minuter börjar det riktigt spö regna och jag ställer mig fort under tak. När en stor lastbil kör förbi mig och massor av vatten stänker över mig. Jag får kämpa hårt för att inte börja gråta.
Jag drar handen genom mitt blöta hår och bestämmer mig för att åka hem.. Det är ju ändå hopplöst.
Så jag börjar gå mot bussen när jag ser killen jag gillar med tjejen jag hatar. Försöker lite snyggt att smita förbi men dom ser mig.
- Hej Linn! ropar Jonathan. Och vinkar.
Tjejen vid hans sida tittar kaxigt på mig och jag ser att hon försöker hålla sig förs skratt åt mitt förfärliga utseende.
Jag hälsar och säger att jag har bråttom och skyndar mig sedan mot bussen.
När jag kliver på märker jag att jag har tappat mitt busskort så jag får betala massor av pengar bara för att få komma hem.
När jag äntligen får kliva av den trånga bussen så börjar jag min vandring hem.
När jag väl öppnar dörren och sätter mig ner vid mitt köksbord ser jag till min stora förvåning att min jobbintervju egentligen är i morgon.
Hoppas verkligen det blir en mycket, mycket bättre dag i morgon!
Kramar Linn
Peace out hoes and pimps <3
