Incredible 4 - de otroliga fyra

Okej. Nu måste jag bara berätta om min och Fannys fantastiska dag. Jag kan fortfarande inte fatta vad som har hänt.

Det började med att vi tog kvart i tre bussen in efter att vi hade fått reda på att Panic inte skulle signa. Annars hade vi tänkt att ta halv två bussen in.
Hur som helst kom vi in till Sthlm vid fyra kanske? Sen tog vi oss till Tyrol där dom skulle spela. Vi ställde oss under tak eftersom det regnade. Och det var ganska mycket männiksor där. Mer än vad vi hade trott.
Vi letade upp en dörr där vi kunde tänka oss att dom skulle ta sig ut efter konserten i hopp om en autograf. Sen gick vi och ställde oss under tak igen. Satte på Panic låtar på min mobil och stod och digga me några finska tjejer som glatt sjöng med. Efter ett tag hörde vi några igenkända melodier från "The backdoor" och gick och ställde oss där med öronen mot dörren. Brendon röst är helt otrolig måste jag tillägga!
Sedan kom en stor snubbe emot oss och jag kände verkligen igen honom.

Jag: Zack right?
Zack: Yeah Im Zack
Jag vände mig mot Fanny
Jag: Det är deras livvakt.

Dom andra som stod vid dörren måste tyckt jag va ganska cool eftersom jag visste vem han var. Jag kände mig stolt i alla fall.
Sen kom det någon jävla svensk vakt som sa att nu var vi tvungna att ställa oss i kön så det gjorde vi.
Och där stod vi i regnet och frös i två timmar om inte mer. Insläpp halv sju my ass!! Vi kom inte in för en vid kvart över sju kanske. Men det var sååå värt det!

Vi hängde av oss våra jackor och sedan köpte jag en Panic t-shirt. Jag satte på mig den och sen började trängandet. Längst fram skulle vi och längst fram hamnde vi. Första jävla parkett såg hur bra som helst!
Efter förbanden (som var väldigt bra) va klara kom dom ut på scenen. Dom fyra killarna som alla hade väntat på.
Brendon Urie, Ryan Ross, Jon Walker och Spencer Smith.

Inga ord kan beskriva kännslan som jag kände när dom kom ut på scenen. Och inga ord kan beskriva hur jävla bra dom var och vilken jävla show dom bjöd på. Och inga ord kan heller beskriva hur hesa jag och Fanny var efter konserten. Vi lovar att lägga upp några filmklipp sen också.

Efter konserten skynde vi oss ut till bakdörren och där stod vi och väntade. Medan Zack underhöll oss. Galet skön kille.
Måste bara berätta vad jag sa

Jag: Have you ever huged Brendon?
Zack: Haha... ehm... Yes I have
Jag: Can I get a hug then?
Zack: Yeah sure.
Fick en stor härlig kram sen sa han:
Now you almost huged Brendon too.

Efter kanske en timma av väntan kom dom ut genom dörren en efter en. Zack hade innan gått igenom alla regler som gällde när dom skulle komma.
1. Inget skrikande
2. Man fick inte skrika i deras öron
3. Man fick inte ta tag i dom
4. Och man fick inte bli hysterisk,

Så alla va faktiskt ganska lugna när dom kom. Men allt hände så fort då jag hann lixom inte med Brendon. Plus att det var massa männsikor framför mig som höll på och trängas så jag sprang fort till den andra änden av stänsglet dit Brendon var på väg. När han gav sin autograf till tjejen innan mig frågade hon om en kram så då såg jag min chans.

Jag: I want a hug too.
Brendon: Yeah sure.
Oh my god vilken jävla kram. The best hug ever!!! He smelled kind a good too.
Jag: Thank you so much you were awsome to night
Brendon: Thank you so much.
Sen fick jag min autograf.
Sen var det fler tjejer som ville ha kramar men då sa Zack:
- We need some more money if you want to hug Brendon.
Då sa jag som försökte va lite rolig:
- I've got a lot of money
Brendon tittar på mig och håll i er nu... Skrattar sedan säger han:
- You do huh?

Min dag va gjord. Jag fick Brendon Urie att skratta. Happy fuckin' day!

Sedan fick jag en kram av Spencer också som spelar trummor och den kramen va också  mysig. Fick allas aoutografer också förutom Ryans men men. Huvudsaken är att jag fick Brendons.

Sedan begav oss mot bussen och då helt plötsligt åker Panics tourbus förbi oss och dom vinkande till och med. Kunde det bli bättre?
Hade iofs lite strul med bussarna på hemvägen men what the fuck. Jag har kramat Brendon Urie!

 Peace out fuckers <3