Angående fantastiska promenader

Kom precis hem från en otroligt skön promenad. Jag och Lisa var ute i det smått regnade Älmsta i över en timme och bara gick. Vi sökte oss till de stråk av asfalterad väg där vi blivit välsignade med lite gatlyktor. Älmsta måhända är en lugn stad, men man vet aldrig vem som gömmer sig i de snåriga buskarna en mörk "vinternatt" som denna. När man bara går där utan mål, går tiden så otroligt fort. Promenaden som enligt klockan tog en timme kändes som högst tio minuter. Synd bara att man har skola imorgon och är tvingad att gå och lägga sig i ordentlig tid, annars hade det nog inte varit omöjligt att hitta mig där fortfarande gående och pladdrade på konstant mitt i natten.

Tudiloo/Moie


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0