Det är hårt när man inser att det inte var en mardröm
Jag vill verkligen glömma. Jag vill verkligen att jag aldrig mer ska tänka på det. Jag vill verkligen att det aldrig skulle ha hänt... Med det gjorde det. Den "starka" personen i mig säger "sluta gråt och gör något åt saken" medan den svaga säger åt mig det finns inget jag kan göra, det som har hänt har hänt.
Det som gör mig riktigt ledsen är det fanns något i mig som nu inte finns längre... Förtroende?
Jag saknar den känslan som jag tycker är den finaste av de alla, eller i alla fall den viktigaste. Jag kommer exakt i håg när den försvann, just den där sekunden då jag förlorade den.
Jag hade lust att gråta, skrika, slå, sparka. Besvikelse som blev sorg, sorg som blev ilska. Men när jag tänker efter så har de känslorna inte försvunnit än, även fast jag vill det. Men de är kvar, kommer de någonsin att försvinna?
Det är fortfarande svårt att lyssna på den där låten, att gå till det där stället, ha på mig den där klänningen, till och med att dansa. Det känns hemsk att säga men när ni gjorde det jag aldrig kommer glömma förstörde ni något i mig.
Det känns i alla fall så.
Överreagerar jag? Tyck det i så fall, jag bryr mig inte. För hur mycket jag än försöker kan jag inte glömma den där hemska känslan som fyllde mig när jag fick reda på vad ni två hade gjort. Synd att man aldrig tänker på konsekvenserna... Eller hur?
Jag vill inte att någon ska tycka synd om mig, jag måste bara få ur mig det här så kanske jag kan sova om nätterna
Det som gör mig riktigt ledsen är det fanns något i mig som nu inte finns längre... Förtroende?
Jag saknar den känslan som jag tycker är den finaste av de alla, eller i alla fall den viktigaste. Jag kommer exakt i håg när den försvann, just den där sekunden då jag förlorade den.
Jag hade lust att gråta, skrika, slå, sparka. Besvikelse som blev sorg, sorg som blev ilska. Men när jag tänker efter så har de känslorna inte försvunnit än, även fast jag vill det. Men de är kvar, kommer de någonsin att försvinna?
Det är fortfarande svårt att lyssna på den där låten, att gå till det där stället, ha på mig den där klänningen, till och med att dansa. Det känns hemsk att säga men när ni gjorde det jag aldrig kommer glömma förstörde ni något i mig.
Det känns i alla fall så.
Överreagerar jag? Tyck det i så fall, jag bryr mig inte. För hur mycket jag än försöker kan jag inte glömma den där hemska känslan som fyllde mig när jag fick reda på vad ni två hade gjort. Synd att man aldrig tänker på konsekvenserna... Eller hur?
Jag vill inte att någon ska tycka synd om mig, jag måste bara få ur mig det här så kanske jag kan sova om nätterna
Kommentarer
Postat av: Moa
Jag vill inte göra illa dig mer. Om du inte kan glömma det här, då tar jag avstånd från dig.
Trackback
