Oh yeah that's right, Im doin' me
Jag har tänkt... Mycket.
På mitt liv, mina vänner, min familj, min dans, mitt jobb, men speciellt på killarna i mitt liv. Vissa kommer, vissa går, vissa kommer och går lite för fort och vissa kommer och stannar lite för länge. Jag har mött två av dem, dem som lixom sätter sig fast som en jobbig jävla fästing som är omöjlig att få bort. Eller fästing kanske är fel benämning mer som ett myggbett. Man hatar det, det kliar, svider och gör en väldigt irreterad men samtidigt är det ju otroligt skönt att klia på det. Eller hur?
En av dem är N, killen jag älskade, killen som var min bästa vän, han var the one. Det var jag säker på. I sex år längtade, hoppades, önsakde jag att han skulle inse att jag var den rätte för honom. Men den dagen kom aldrig. Jag ser nu tillbaka på den tiden som ett slöseri av dyrbar tid. Sex år förgäves.
Den andra är killen är han som ni alla vet om, han som jag har skrivit om så mååånga gånger. Han som gör mig glad, han som gör mig ledsen, han som får mig att bli någon annan. En tjej utan kontroll, en osäker tjej som behöver honom.
Men gissa vad? Jag är inte en sån tjej. Jag har alltid haft kontroll över mitt liv, jag har aldrig behövt en kille för att må bra. Jag har alltid klarat mig själv (alltså utan killar) Så varför blev jag så svag med honom?
Det kan jag själv inte svara på... Men jag vet att han nu är ute ur mitt liv, för alltid. För jag orkar inte slösa bort sex år till på en kille som inte är man nog för mig!
Citerar Britney Spears:
" The think they are so tuff but they're all mama's boys"
Så just nu satsar jag på mig. Vad som får mig att bli glad, det som får mig att må bra, det som får mig att återfå kontrollen, det som får mig att bli mig själv igen.
På mitt liv, mina vänner, min familj, min dans, mitt jobb, men speciellt på killarna i mitt liv. Vissa kommer, vissa går, vissa kommer och går lite för fort och vissa kommer och stannar lite för länge. Jag har mött två av dem, dem som lixom sätter sig fast som en jobbig jävla fästing som är omöjlig att få bort. Eller fästing kanske är fel benämning mer som ett myggbett. Man hatar det, det kliar, svider och gör en väldigt irreterad men samtidigt är det ju otroligt skönt att klia på det. Eller hur?
En av dem är N, killen jag älskade, killen som var min bästa vän, han var the one. Det var jag säker på. I sex år längtade, hoppades, önsakde jag att han skulle inse att jag var den rätte för honom. Men den dagen kom aldrig. Jag ser nu tillbaka på den tiden som ett slöseri av dyrbar tid. Sex år förgäves.
Den andra är killen är han som ni alla vet om, han som jag har skrivit om så mååånga gånger. Han som gör mig glad, han som gör mig ledsen, han som får mig att bli någon annan. En tjej utan kontroll, en osäker tjej som behöver honom.
Men gissa vad? Jag är inte en sån tjej. Jag har alltid haft kontroll över mitt liv, jag har aldrig behövt en kille för att må bra. Jag har alltid klarat mig själv (alltså utan killar) Så varför blev jag så svag med honom?
Det kan jag själv inte svara på... Men jag vet att han nu är ute ur mitt liv, för alltid. För jag orkar inte slösa bort sex år till på en kille som inte är man nog för mig!
Citerar Britney Spears:
" The think they are so tuff but they're all mama's boys"
Så just nu satsar jag på mig. Vad som får mig att bli glad, det som får mig att må bra, det som får mig att återfå kontrollen, det som får mig att bli mig själv igen.
Kommentarer
Trackback
