Im missing the relationship gene

Jag tror att jag har en allvarlig sjukdom. En väldigt sälsynt sådan. Det är inte många som har den, ärligt talat så är jag nog den enda av alla dem jag känner. Jag tror nämligen att jag har "jag är inte kapabel till att ha eller vara i ett förhållande" virus.

Jag blir rätt trött på mig själv. Jag menar jag vill så gärna ha någon. En person jag kan kalla min, en person som jag tillhör. Jag vill vara någon som plus en annan blir ett. Och min önskan har gått i uppfyllelse, jag har hittat honom. Han står här med öppna armar bara för mig, och som om inte armarna räckte så är hans hjärta minst lika öppet. Det enda problemet är att mitt hjärta är pretty fuckin' closed...

Varför? Jag har ingen jävla aning. Allvarligt! Och allt det här är så nytt för mig. Jag har aldrig varit i ett seriöst förhållande, jag har aldrig riktigt sagt till en kille att jag älskar honom eftersom jag aldrig varit kär. Jag har aldrig varit kär, så jag har ingen aning om hur det känns?

Vad jag har hört är det ungefär så här: så fort du tänker på honom slår ditt hjärta ett extra slag, du kan inte låta bli att le och det känns som om din mage är full av fjärilar. Varje gång du ser honom vill du bara krama sönder honom eller kyssa honom tills han får skavsår runt läpparna. Varje gång han rör dig ryser du, från tårna upp till nacken.
Ja ungefär så där.

Kanske är jag en av de personer som inte är menad att vara i ett förhållande, kanske är jag en av dem som vill vara fri? Göra vad jag själv vill utan att rätta mig efter någon annan. Kanske ett förhållande får mig att känna mig instängd? Eller är det så enkelt att han inte är den rätta?

Men här är en skrämmande tanke. Kan jag få någon bättre?


Kommentarer
Postat av: Anna

Hur länge har du känt killen då? För mig tar det alltid(eller de en/två gånger det har hänt) skitlång tid att bli kär. Visst, från början känner jag ju ett sorts pirr. nervositet/spänning/och att man gillar personen, men absolut inte att jag är kär. det tar ju ett tag, tror jag och k var ihop en månad någonting innan jag blev kär (och då hade vi känt varandra typ en månad innan.. så det tar ju ett tag. vet ju iofs inte hur du känner för killen, men om du känner att du gillar honom så räcker väl det för tillfället? sen om du får ångest eller efter någon månad märker att det inte händer, så får du ta det då.. men jag tror det är vanligt att känslorna mer kryper fram liksom. och egentligen räcker det väl med, till en viss del, att bara vilja träffas och att man har kul ihop?!



aja, vet inte om det här hjälpte :P men iaf, så är jag och du kanske också är sån?

2010-01-03 @ 17:26:44
URL: http://ioannou.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0