Incredible 4 - de otroliga fyra

Jag vet inte riktigt om jag tror på det där med att man lär sig av sina misstag. Visst det finns väl vissa saker man lär sig, men för det mesta gör jag om dem om och om igen. Det kan vara allt från att köpa den där lite för tajta tröjan men va fan den är ju skit snygg, fast sen ligger den ändå kvar i min garderob och samlar damm tills jag slänger den. Det kan vara att jag får ett speciellt pris på jordgubbarna fast inser sen att hälften av av stan har fått samma pris, förutom hon som hade en liite för kort klänning som fick dem ännu billigare.

När jag hamnar i de situationerna nu kan jag ibland stanna och tänka till lite extra innan jag köper den där för tajta tröjan som jag vet att jag aldrig kommer änvända. Men det finns en viss situation där jag aldrig stannar till och tänker, utan jag bara slänger mig rakt in i den.

Och jag veeet, han är inte bra för mig, han kommer bara såra mig bla bla... Det finns inga anlednigar till att påminna mig. Jag kommer i håg, alla har sagt det till mig minst fem gånger så det är lungt. Jag är inte dement.

Det finns inget som kan jämföras med den där stunderna vi är tillsammans. Absolut inget, eller kanske att ha sex med Cristiano Ronaldo men inget annat! Han sprider sig som en otroligt härlig kännsla igenom hela kroppen och jag vill bara stanna i hans armar för alltid. Han får mig att må bra. Och vad kan vara bättre än det?

Jag vet att ni bara vill mitt bästa och det är jag tacksam över. Men tänkt om det är för mitt eget bästa varje gång jag träffar honom? Tänk om jag inte riktig kan leva utan de där stunderna? Tänk om jag inte riktig klarar av dagen utan att få se hans leénde någon gång ibland?

För er som inte förstår hur jag kan utsätta mig själv för det här kan jag bara säga en sak till: ni lever inte varje dag som om det vore eran sista. Och hur vet vi ens att vi lever om vi inte får känna oss glada, ledsna eller arga?

peace out <3