Oh God please!

Jag vågar inte riktigt hoppas, herreGud jag vågar knappt skriva det här inlägget. Jag hatar att hoppas för mycket för varje gång har det slutat med att jag blir besviken och ledsen. Men ändå fortsätter jag. Jag bygger upp stora förhoppningar om hur det kommer bli, drömmer om framtiden fast att jag vet att det troligtvis inte kommer bli som jag vill eller hoppas.

Fast kanske, kanske kan det ändras nu... Kanske!

 Peace out <3

 

Saknar fortfarande Malin :(


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0